Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Herlenius. »Predikare-Lena» eller »Hvita Jungfrun». Ett litet bidrag till kännedom om de andliga rörelserna inom Linköpings stift från 1800-talets början
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 82 £. HliaiLENIUS
bedjande, läsande och predikande förvilla enfaldiga ibland dem
och sprida oro och oenighet öfver allt, hvar hon vistas». Det
beslöts därför, att Anders Jonsson skulle, ifall han läte Helena
inflytta i församlingen, plikta 2 Rdr B:co till fattigkassan, och
om detta ej hjälpte, skulle man anlita Kon. Bef:s handräckning
till hennes afförande från socknen.^
Detta församlingens beslut synes likväl ej hafva ledt till
någon vidare åtgärd, utan Helena bodde åtminstone tidtals pä
Skäppehult. Däremellan fortsatte hon med sina predikovan-
dringar och var år 1833 uti Axefallsboda, Sunds socken, hvarest
hennes husvärd blef tilltalad och bötfälld. Samme man åtföljde
henne sedan på hennes färder, och Helena själf började all-
mänt kallas, på grund af sin hvita dräkt, för »Klara» eller
»Hvita Jungfrun ».2
Då det gällde sysslande med eller tillgodogörande af
xlenna världens goda, visade hon sig opraktisk och ointresserad.
Hon lefde blott för dagen och kunde ej spara, vare sig det
gällde penningar eller matvaror, som hennes vänner försågo
henne med. Sin hvita dräkt pantsatte hon gång pä gång för
att erhålla tillfälligt lefvebröd. Till sist kunde hon ej utlösa
densamma utan måste nöja sig med att uppträda i ett hvitt
fruntimmerslinne, som hon drog utanpå kläderna. Ännu lef-
vande personer, som närvarit vid dylika tillfällen, påstå, att
hon efter iförandet af det hvita linnet företedde en förändring,
ej blott till sin yttre person, som ensamt skulle blott väckt
löje, utan ock till sitt inre väsende: ögonen fingo ett annat
uttryck, och med blicken riktad liksom i ett afiägset fjärran
sköto de underliga, genomträngfande blixtrar; de eljest bleka
kinderna fingo färg, och hon syntes helt genomströmmad och
eldad af inspirationens glöd.
År 1846 erhöll Helena af Svinhults församling ett årligt
understöd af i Rdr 16 sk. B:co, och 1853 blef hon intagen å
församlingens fattighus.^ Hon hade länge hyst stor fruktan
för fattighuset och lärer hafva yttrat, att som hon vore född
i grefvehus, ville hon ej dö i fattighus. Helena var nog
* SockensUUnprot. 29 nov. 1833.
"^ Riåf: Ydre Hirads beskrifniDg, IV sid. 330 följ.
^ SockensUmprot. 3 juni 1846 och 11 dec. 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
