- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Femte årgången, 1904 /
215

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - Underrättelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDERRilTKI^ER 2 I 5

hvilkas svårighet till följd af materialets ofullständighet m. m.
endast den som något sysslat med tiden i fråga torde kunna
göra sig en rätt föreställning, utgör teckningen ett lysande
prof på modern historisk framställningskonst. Ingen skrym-
mande lärdomsapparat tynger den raskt fortlöpande skildrin-
gen, som man följer med det mest spända intresse. Striden
mellan ärkebiskopen och Karl IX:de framställes i delvis annat
ljus än det sedan Knös* tid vanliga. Karaktäristikerna äro
mästerliga. »Kastar man blicken tillbaka — säger förfat-
taren — på Olai Martini verksamhet som kyrkans ledare för
att klargöra betydelsen af hans lifsgärning, framgår tydligt, att
svenska kyrkan har honom att tacka för att dess lära bestod
mot de starka, upprepade angrepp, som konung Karl riktade
mot densamma. Utan ärkebiskopens ihärdiga och kraftfulla
motstånd är svårt att säga, huru saken kunnat aflöpa. Därför
måste ock svenska kyrkan i honom vörda väktaren på Sions
tinnar, som vaksamt spejat hvarje fara och med oförfäradt mod
gått den till mötes.
Men eftervärlden har ock att göra rätt åt hans ädla, stor-
slagna personlighet. Till karaktären mera blid än stridslysten
dömdes han af tidsförhållandena och sin ställning att lefva i
en ständig strid, i h vilken ofta skarpa hugg utdelades å ömse
sidor. 1 själfva verket är väl striden människans lott; och
friden väntar först, när loppet är fuUändadt. Ingen har bättre
kunnat erfara och förstå det än Olaus Martini, och med fullaste
skäl satte han därför till inskrift i sitt sigill orden: ’Vita ho-
minis militia’ d. v. s. människans lif är en krigstjänst Vid
hans grai yttrade minnestecknaren, som lefvat och arbetat
tillsammans med honom, att hvad hans umgänge med andra
människor tillkommer, så hafver han varit uti alla sina dagar
en uppriktig, stilla och saktmodig man och vänlig emot alla,
så mycket honom möjligt hafver varit, och ofta genom sakt-
modighet det uträttat, som en annan genom ifrighet icke hade
kunnat komma till väga’. Hvad saktmodet angår, kan man,
vid läsningen af hans stridsskrifter, först ej annat än känna
sig tveksam, huruvida hans karaktär verkligen präglats af detta
drag. Men då hans egen store, våldsamme motståndare gifver
honom samma vitsord, kan man tryggt lita sig härtill. Tidens


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:01:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1904/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free