Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Denifle. Luther in rationalistischer und christlicher Beleuchtung. Prinzipielle Auseinandersetzung mit A. Harnack und R. Seeberg. Anm. af J. E. Berggren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 GRANSKNINGAR GCH ANMÄLNINGAR
Luthertum^ utkommit, då en redogörelse för stridens gång dit-
tills i det hela kan lämnas — och därför inskränka vi oss här
till följande referat.
Såsom ett af Gud skapadt, med förnuft begåfvadt väsen
är människan berättigad att uppresa sig emot allt, hvari Guds
höghet icke omedelbart eller medelbart träder henne till mötes.
Gud måste behandla henne såsom ett med förnuft begåfvadt
fritt väsen: vill Gud att itiänniskan skall böja sitt förstånd och
sin vilja för hans höghet, så måste han uppenbara denna för
henne. Och vill han för att uppenbara sin höghet, sin befall-
ning betjäna sig af ett verktyg, vill han genom en människa
tala till människan, så måste han genom en återglans af sin
gudomliga höghet utmärka henne såsom sitt sändebud. Den
med förnuft begåfvade människan, äfven den mest troende och
kristligci, underordnar enligt förnuftet ej sitt förstånd och sin
vilja under någon af sina medmänniskor, så framt hon ej i den
samma ser den naturliga och öfvematurliga återglansen at
Guds höghet. Att Guds helighet skulle kunna till bärare af
denna öfvematurliga återglans, till bärare af hans uppenbarelse
och befallningar välja en lastfull människa strider mot vårt
förnuft. Gud måste för att bli förstådd af oss, för att kunna
kräfva lydnad af oss välja ett sändebud, som är honom vär-
digt Men å andra sidan skulle äfven det största helgon trots
all sin helighet ännu icke vara kvalificeradt och berättigadt
att i Guds namn framställa för oss nya, utöfver den naturliga
ordningen gående befallningar, om det icke styrker sig vara
Guds sändebud genom att gripa in i den naturliga ordningen,
hvilken, såsom grundad af Gud, blott af Gud tillfälligt kan
upphäfvas. Blott om förkunnaren af en ny lära genom under
har bevisat sig för oss såsom Guds organ, har han rätt att
kräfva tro och lydnad af oss. Vi tro, emedan vi veta, att
Gud har talat Är det väl i denna tro någonting mot för-
nuftet stridande, någonting nedsättande? Hvad rationalismen
däremot angår, så kan han icke tro, emedan hans Gud icke
har några under, icke kan modifiera den af honom framkallade
ordningen. Utan under ingen tro, men utan undrens möjlig-
het intet sannt gudsbegrepp. Ur den rationalistiska våriden
^ Erster Band (I. Abteilung) utkom i en andra »durchgearbeitete Auflage» 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
