Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - E. Arnell. Bidrag till Biskop Hans Brasks lefnadsteckning. Akad. afh. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gra^*skningäb och anmälningar 243
ringa utbyte, när det gäller att bakom nakna fakta återfinna
personligheter och psykologisk utveckling. Man har därför
skäl att vara författaren tacksam, att han velat upptaga till.
behandling just den man, hvilken på det kyrkohistoriska om-
rådet står som den svenska medeltidens sista representativa
personlighet, och om hvars karaktär och gärning domen ut-
fallit så olika, allt från Gustaf Vasas bittra ord ända fram till
våra dagars forskning.
Teckningen af Brasks lefnad tvingar till fördjupande i två
olika historiska skeden: den utgående medeltiden med dess
brytningar koncentrerade kring kyrkans förhållande till unio-
nen och till den nationella frihetskampen, och reformationsti-
dens första år med Gustaf Vasas och Olaus Petris olikartade
men åt samma mål syftande verksamhet. Här föreliggande
afhandling har tyngdpunkten förlagd till Brasks lif under det
förra skedet, och här ligger ock dess förtjänster. Anspråks-
löst och åskådligt skildras Brasks första utbildning i Sverige
och vid tyska universitet, vidare hans vistelse i Rom, dit en
föga behaglig rättegång förde honom, men där han visade sig
väl förstå att begagna situationen till iörkofrande af sitt lekam-
liga goda, på samma gång som han förhjälpte det för Sveri-
ges kyrkliga historia ej oviktiga Birgitta-huset till bättre vilkor.
Lifligast skildras Brasks verksamhet som domprost och
biskop i Linköping under den katolska tiden, särskildt hans
förhållande till Sturarne och de politiska problemen. Och för-
fattaren slutar denna teckning med en som det synes mig fullt
riktig värdesättning af Brasks ställning: Brask tvekade i valet
mellan Sturarne och Danmark, men »tycktes vara öfvertygad,
att Sverige i förening med Danmark kunde finna sin lycka;
men måhända ligger den djupaste förklaringsgrunden till hans
handlingssätt däri, att han i de nationella rörelserna, som hade
sin samlingspunkt i riksföreståndarskapet, såg en fara för kyr-
kans privilegier och intressen. . . . Brask var i grunden en
varmt fosterlandsälskande man . . . men vi få ej förgäta, att
Brask framför allt annat var den romersk-katolska kyrkans af-
gjorda försvarare och lydige son, som gjort kyrkans sak helt
och hållet till sin egen.»
Den intressanta, hälft tragiska belysning, som författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
