Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Josef Helander †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
Josef Helander.
Just som sista handen lägges vid årsskriftens femte år-
gåLng, ingår det lika oväntade som smärtsamma sorgebudet,
att Doktor JoSEF HELANDER efter blott fyra dagars sjukdom
aflidit i Stockholm den 16 februari 1905. Tyngst drabbar väl
detta slag hans vördnadsvärda föräldrar och henne, som för
blott få månader sedan stod som hans brud inför altaret. Men
äfven i vida prästerliga, akademiska och litterära kretsar, lik-
som naturligtvis framför allt inom den egentliga kamratkretsen
söijes uppriktigt öfver hans tidiga bortgång. Särskildt när-
gående är förlusten för den, som haft förmånen att med en
äkta och innerlig vänskaps band vara fästad vid honom. Ty
han var en vän som få — finkänslig, försynt, och dock på samma
gång, hur sann och uppriktig, öfvertygelsetrogen, manlig och
trofast.
Väl minnes den, som skrifver dessa rader, hur han redan
vid sitt första sammanträffande med den nu hänsofne kände
sig sympatiskt dragen till hans ädla, finbildade personlighet.
Sympatiens tillväxt i styrka och djup kunde en närmare be-
kantskap endast befordra.
Det är ej lätt att angifva de drag i hans ljusa bild, som
framför allt böra framhäfvas. Outplånligast äro dock i min
erinring bevarade många sköna vittnesbörd om den osjälfvisk-
het och sällsynta nobless, som präglade hans karaktär och
hela väsen. Äfven under ganska brydsamma förhållanden, då
människors rätta art mer än eljest plägar pröfvas, bestod hans
karaktär profvet på ett — man må väl säga — beundrans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
