Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - J. Helander. Hedendom och kristendom inom den äldsta svenska missionskyrkan. Fragment ur ett större efterlämnadt arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 J. HELANDER
des det den främmande Guden att tvinga sig till erkännande
genom att visa, hvad han förmådde. Det blodfulla manna-
idealet med dess trotsande själftillräcklighet ville ej veta af
andra gudar än maktens. Den segrande, guldrike vikingen
måste öfvervinnas på egen mark, innan han gick med sitt
husfolk i hvita dopkläder att böja knä för den korsfäste, och
odalmannen, som med dryga offer köpte vanergudarnas be-
vågenhet, kunde endast öfvertygas af en gudom, som bevisade
sin makt öfver äng och äring. Våra förfäders naturalistiska
lifsuppfattning kräfde, att den nye Guden tedde sig som den
starkaste genom den yttre gärningens öfverlägsenhet. Missio-
närerna ackommoderade sig efter hedningarnas önskan och
rörde sig med en missionsteologi, som gjorde Kristus och hans
apostlar till väldiga kämpar i naturens och andens rike. Långt
in i medeltiden blef frälsningens problem ytterst som i sagan
om Kristoforos frågan om att tjäna den starkaste. Sagan ut-
tryckte folkets eget tankelif, och därför blef den så ofta
berättad.
Då biskop Gautbert fördrefs ifrån Sverige, hade den
kristne Guden redan hunnit befästa ryktet om sin makt i
Birka med omnejd. Så stark var redan nu fruktan för denne
Gud, att talrika historier uppstodo om, huru han straffande
hemsökte dem, som haft sin hand med i upploppet mot de
kristna. Genom en af Birkas män, som länge uppehöll sig
bland klerkerna vid Anskars ärkesäte, hade Rimbert erhåQ-
lit en utförlig skildring häraf. Han framställer ett exempel,
af hvilket han ber läsaren sluta till hvad som vederfors de
öfriga.
Nära Birka bodde en mäktig man, hvars son deltagit i
stormandet af prästernéis hus. I samma stund, som sonen
hemförde sin andel af bytet till faderns gård, begynte sjuk-
domar och olyckor att härja där. Folk och kreatur dogo, och
den förut mycket välmående mannen såg sig snart utblottad
på både anförvanter och egendom. I sin förskräckelse för
gudarnas vrede begaf han sig till en hednisk spåman eller
gode (divinus), för att denne genom lottkastning måtte ut-
forska, hvilken gud han förnärmat och huru guden kunde
blidkas. Efter iakttagande af alla ceremonier uppdagade go-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
