Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o KDVARD WERMCRANTZ
Herranom i edert hjärta.’ På sådana och dylika skriftens språk
har jag grundat mitt förhållande, när jag läst och varit hemma,
de dagar jag intet kunnat komma till kyrkan.»
Herr kyrkoherden skrifver ock, att igenom mitt förvål-
lande en del af allmogen där omkring intet kommo om helg-
dagarna till kyrkan. Det skall aldrig kunna bevisas, att jag
någon kallat eller kalla låtit igenom någon annan, men det
tillstår jag, att ibland .... den som ville och hade lust där-
till .... kom, och då körde jag dem ej heller ut. Har jag
däruti felat, att jag dem intet utkörde, så beder jag ödmjuk-
ligen om underrättelse ....
Hvad sammankomsterna på kyrkovallen vidkommer, så
hafva de varit således: När jag aftonen emot högtidsdagen
kom till kyrkan med mitt husfolk, så fann jag mig ej mindre
då än eljest alltid hemma i mitt hus förbunden och pliktig till
att hålla bön för dem. Att under den tiden, som jag med
mitt husfolk höll på att sjunga en aftonpsalm, 2 eller 3 gånger
inkom något folk, nekar jag icke till. Men att någon heller
då var kallad skall ej kunna bevisas. Och jag tror äfvenväl,
att man ej allenast är kommen till kyrkan för den orsakens
skull, att man skall allenast afhöra blotta predikan, utan man
bör sig ock emot högtidsdagen med böner och åkallan gude-
ligén och kristeligen bereda, så framt predikan skall kunna
med frukt och nytta af höras, h vilket ja er mig då i Herrens
namn företog och i min enfaldighet bad, att Herren nådeligen
ville för sin barmhärtighets skull själf så bereda oss, som han
oss hafva ville .... bad ock efter min ringa förmåga, att
Herren nådeligen skulle afvända det i högsta hugget blän-
kande svärdet, för hvilket vi föga visste oss någon dag vara
säkra .... Om nu detta, som på så många Guds gifna be-
fallningar grundadt är ... . ock är lofligt, så vill jag uti allra-
underdånigaste ödmjukhet hafva förfrågat, om eller huruvida
och på hvad sätt det af en eller flere personers tillträde kan
förvandlas eller ombytt varda till olofligt.
Jag efter min enfaldighet tror fast hellre, att om vi dä
efter de nineviters exempel, en med alla och alla med en,
hade fallit den förtörnade Guden till fota och honom med in-
nerliga och allvarliga böner i barnslig förtröstan anropat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
