Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS ORUBBS LIP OCH VERKSAMHET 73
sielfva Ministerium. Så se vij, at konsten och politien består
därutinnan, at de vidrige sammanblanda sielfva Embetet med
personerna, som det förestå, hvarutaf de straffvärde herdar
kunde hafva et alt förgodt beskydd vid många tillfällen, der
icke Lutherus ur Guds Ord lärdt oss bättre at skilja dem åt.»
Ofvanstående yttrande af Grubb åberopas af notarien
Dubb såsom försvar för studenten Holmqvist.
Thomas Persson och bonden Johan Larsson berättade,
att en piga kallat pastor Hernodius en isterpräst, som icke
rätt predikade Guds ord, utan mera lade på hullet än på sina
åhörares förkofran i kristendomen. Petter Biur vittnade, att
han en gång stått på orgelläktaren i Umeå landskyrka till-
sammans med studenten Holmqvist och Anna Lisa Diurman,
hvilken talat om pastor Hernodius och efter Biurs uppfattning
lett åt honom med förakt, under det han kommunicerade
folket.
Med afseende på Biurs nämnda vittnesmål anmärkte
notarien Dubb, att det stödde sig på en förmodan, eller ett
tycke, men att, om Holmqvist och Diurman skulle hafva lett
åt pastor Hernodius, under det han kommunicerade folket, de
skulle haft verkliga skäl därtill, emedan pastorn utan den
minsta devotion och som ett helt gement och föraktligt ting
hade utdelat det dyra sakramentet till kommunikanterna, hvil-
ket ländt många till förargelse. Då pastor Hernodius bestred
sanningsenligheten ■ af hvad Dubb här lagt honom till last
och förklarade, att det hade bort angifvas hos konsistorium,
om en sådan grof förseelse blifvit begången af honom, erbjöd
sig notarien Dubb att med vittnen bevisa sanningen af sitt
påstående. Pastor Hernodius förklarade sig icke kunna neka,
att det varit hans maner att hastigt kommunicera folket, med-
gaf sålunda, att anklagelsen mot honom i nämnda hänseende
delvis var berättigad, och höll det för onödigt att låta höra
några vittnen i denna sak.
c. Själf mor dåres saligprisande.
Till de skadliga inverkningarna af sammankomsterna
hörde ock enligt åklagarnes uppgift, att de, som hörde till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
