Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS ORUBBS UF OCH VEUKSAMHET 95
Stiftad som hvilodag, men att hvilodagen i Nya testamentet
blifvit af Gud icke omedelbart utan medelbart genom män-
niskor flyttad till söndagen; b) att de andra högtids- och
böndagar äfven äro medelbart instiftade af Gud såsom dels
af församlingen, dels af höga öfverheten förordnade till Guds
äras och gudaktighetens befrämjande, så att de måste inbe-
gripas under tredje budet, så framt söndagen skall anses vara
därunder inbegripen; c) att vi både på grund af gudomlig
och världslig lag äro förpliktade att helga icke allenast sön-
dagen utan äfven andra högtids- och böndagar, på det sätt
som Svebilius i sin katekesförklaring beskrifver hvilodagens
helgande, nämligen genom att afhålla oss från alla lekamliga
sysslor och världsliga arbeten, som förhindra gudstjänsten,
och använda den dagen till Guds ords hörande, till böner och
lof sånger, tjänande Gud med både tankar, ord och gärningar;
d) att Luthers förklaring öfver tredje budet i lilla katekesen
betygar det samma, då den sätter hvilodagens ohelgande i
förakt för predikan och Guds ord, emedan Guds ord predikas
icke blott om söndagarna, utan äfven på högtids- och bön-
dagar; e) att om man efter prosten Wallerii lära skulle för
gemene man förklara det tredje budet så, att endast sönda-
gen vore hvilodagen, och att följaktligen endast de, som för-
syndade sig emot den, syndade emot tredje budet, så skulle
snart många taga sig friheten att förakta både predikan och
Guds ord på högtids- och böndagar och sköta sitt världsliga
arbete. Under den af honom antagna förutsättningen, att den
synd, som den begår, hvilken med världsligt arbete försummar
predikan och de anbefallda gudaktighetsöfningarna på högtids-
och böndagar, och den dygd, som den utöfvar, hvilken i krist-
lig lydnad i ifrågavarande hänseende uppfyller sin plikt, nöd-
vändigt måste hänföras till något af de lo buden, frågar han
slutligen prosten Wallerius, kyrkoherde Plantin och lektor
Walanger, som hade uteslutit högtids- och böndagarna från
det tredje budet, till hvilket bud de ville hänföra bemälte
synd och dygd. ^
^ Utom den förklaring, som Grabb dikterade till kommissionens protokoll,
och hvarur det ofvan meddelade är hämtadt, författade han sedermera en både tiU
form och innehåll förtjänstfullare förklaring angående de frågor, som tvisten mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
