Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet, 1681—1724. (Forts. fr. 5:te årg.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 EDVARD WiaUfCRAJCTZ
med be&llning att låra sig den än att, som de dittills hade
gjort, muntligen förklara och genom förhör och samtal med
dem uppöfva deras förstånd och lära dem rätt förstå sin kris-
tendom.
Bundit någon i sina svar på framställda frågor tiD något
af honom föreskrifvet formulär hade han aldrig gjcot, utan
alltid betygat, huru gärna han såge, att åh^ame svarade med
egna ord, emedan de då visade, att de brukat sitt förstånd.
Han hade äfven låtit dem som ville svara med drr Sve-
bilii ord, om de visade sig förstå dem. Han medgaf gärna,
att det icke vore onyttigt att låta ähörame, särskildt de
mindre försigkonme, få tryckta katekesutlägg^ingar, när man
väl fått dem att aflägga den gamla vanan att endast an-
lita minnet och förmått dem att bruka sitt förstånd, men att
bruka en tryckt katekesförklaring, innan det kommit därhän,
ansåg han vara mer till skada än till gagn. Om de nio bön-
derna menade han, att det därför med rätta kunde sägas, att
de icke visste, hvad de både om i ifrågavarande hänseende.
b) Uteslutandet från nattvarden.
Med afseende på de nio böndernas anmälan, att de för-
samlingsmedlemmar, som ej så noga kunnat de i församlingen
brukliga katekesfrågorna hade blifvit uteslutna från Herrens
nattvard, fäster Grubb forst kommissionens uppmärksamhet
därpå, att de klagande icke vågat påstå, att de uteslutne än-
dock hade förstått sin kristendom, ^nedan de väl visste sig
icke kunna bevisa detta. Han måste därför antaga deras
mening hafva varit, att man borde, som förut skett, låta folket
i sin fåkunnigket begå Herrens nattvard. Deras anmälan iftAe-
bar, att de tillmätte sig större förmåga att bedöma ähörämés
kristendomskunskap och värdighet att begå den heliga nattf^
värden än deras själasörjare, som borde anses hafva förstånd
och förfarenhet i denna sak samt hade största ansvaret, om
de icke rätt utdelade Guds ord och sakramenterna.
Han hoppades, att en församlingslärare, om hvilken ingen
kunde säga annat, än att han förde en ostrafflig vandel och
genom Guds nåd uträttade sitt ämbete redligt, och som visste,
h vilket stort ansvar han hade, icke så mycket inför människor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
