Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - A. Bratt. Tolkning af Smålandslagens kristnubalk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 A. BRATT
Ej må någon bära säd mellan åkrarna. Grifve man först
prästen en tredjedel af hvar tionde trafve. Tage man sedan
de två återstående lotterna och skifte dem i tre lotter, och
inbärga dem bonden sjäJf. Gifve han en åt biskopen, därför
att han inviger kyrkan och konfirmerau- barn ^ och låter ho-
nom sona sina synder med kyrkostraff, den andra lotten åt
kyrkan, att hon därmed måtte köpa sig skrud, den tredje åt
de fattige, hällre skylda än oskylda. § i. Vår präst skola vi
gifva i tionde en nio nätters kalf, en gris och ett kid bägge-
dera nio nätter gamla och ett lamm på pingstdagen. Prästen
märke det såsom sitt, * och bonden föde det fram till pers-
messan. Dör lammet i bondens vård, före han hem det till
prästen, innan det hunnit skämmas, och lede med tre mäns ed
i bevis såväl sin egen oskuld som dens, för hvars gärningar
han bär ansvaret*. Om han då brister åt eden, gälde han
kvicktionde med kvick tionde och får ingenting för sitt besvär*.
7.
Nu har präst fått sin tionde, därjämte skall han hafva
vissa tilläggsafgifter. Det skall vara ett öre för begrafning
och för följande fyra själamessor: den ena då liket föres ut,
den andra på sjunde dagen därefter, den tredje efter en månad,
den fjärde på årsdagen. Offra skall man vid hvarje messa
trettio pänningau- eller trettio ljus. Ej må prästen afvisa någon,
som ger ett sådant ljus, som, när det brinner, hvarken sprakar
på hand eller handkläde. Detta är bonden skyldig att utgifva
till prästen för sig, sin hustru och sitt äldsta barn. Vare det
ansedt som äldst, som först dör, änskönt det är det yngsta.
^ barn farme. Om konfirmationen heter det i ärkebiskop Jon d. yngres
kristinrått VI (Norges gamle Love II, 344): »er J>at stadfasting viår tekinnar
truar», och dopet och konfirmationen sSgas vara »suå samtaengdar, at haarge mi
annarrar missa, nema dauöi kome i millum». Vid konfirmationen besmorde bisko-
pen den konfirmerades panna med en smörjelse (chrisma salutis).
• la’£-gi prcBster märke sit aa, Hflrmed syftas på de långt in i senare tid
brukade 9bomårkena>, som då de användes på kreatur, plägade inskäras i huden.
’ d. v. s. hans tjänare.
*• oc eenkte orkar aa. Detta ställe kan Schlyter icke tolka. v. Friesen hai
däremot framhållit, att orka^ här, såsom stundom fallet är också i isl., bar bet.
vtnna, förtjäna. Hela uttrycket är f. öfr. skämtsamt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>