- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjette årgången, 1905 /
163

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - A. Bratt. Tolkning af Smålandslagens kristnubalk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TOLKNING AF SHÅLANDSLAOENS KRISTNUBäLK 1 65
moder och dotter^, det tredje troUdom, Varder man tagen
innanför gärdesgård och grind, med hull och hår, då skall detta
komma inför nämden. Häri skall nämden frikänna eller fälla
till väijemålsed. ’ Om nämden fäller, då skall den fälla till
kyrkostraff och ej till böter — så när som på sex. öre till
bonden för insmusslandet af trolldomsredskapen, men om
nämden fäller till värjemålsed, då skaffe han sig rätt med
befryndade mäns och fränders ed § 8. Två andra slags
värjemål finnas, som skola komma inför biskopsnämden:
kränkande af blodsband och svågerskap genom könsumgängelse
och meneder. Ybr dessa skall man undergå kyrkostraff men
ej bota. Göres åtal rörande hjonelag och påstås de makar
vara släkt, som ej äro det, då är godt, om de kunna sämjas.
Sämjas de icke därom, då äge alltid den, som vill bibehålla
hjonelaget, att med fränders och släktingars ed — sex på
fädernet och sex på mödernet — bevisa, att de ej voro i så
nära släktled och så närskylda, att de icke kunde bygga sitt
hjonelag enligt både Guds och människors lag.
14.
Nu kan bonde behålla tionden, då skall prästen förhålla
Guds lekamen för honom på påskdagen. Nu kan bonden

och yerslemningar, 37, not.) har på grand af sin tolkning af //// nas falla (se
nedan) försvarat l&sarten dulsai, som skulle vara = mål hvari någon kunde fria
sig genom vftijemålsed. Men dulsak förekommer äfven i § 8, och hvaruti skillnaden
mellan de i § 7 och de i § 8 förekommande »dulsakema* ligger, kan han ej afgönu
Sannolikt ligger den, synes det mig, däri, att de svaranden åliggande dols-edenui
voro olika i de bägge dulsaks-klasserna. Om de i § 7 omnftmda dulsakema säges
ju utiyckligen: >Nw sen tiU mes fselle, rsette sik meth kyni oc kunnum mannum
sinom». Skyldigheten att anskaffa en dylik si åk t ed finnes däremot ej med ett ord
antydd vid de i § 8 förekommande dulsakema. I slutet af § 8 förekommer vis-
serligen en bestämmelse om ed »meth fnendom sinom oc kunnum mannum siaex aaf
faethringum oc sisex aaf methringum», men denna gäller tydligen endast lÖr talan
a ktofuelagK
^ mothna hafth^ mothna är gen. af tnopgor (seSöderwall, Ordbok öfver
svenska medeltidsspråket) = mor och dotter.
’ till ruEs falla. Enligt Lind ^. a, 37, not) är nas gen. sg. af den ne-
kande parten na brukad som substantiv, till nas falla skalle alltså betyda »döma
till nej, det är värjemålsed eller dulsed, såsom den kallas i U. L». Är denna
tolkning riktig, synes det i handskrifterna förekommande dulsak icke böra, såsom
SchljTter vill, ändras (jfr ofvan).


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:02:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1905/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free