Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - G. Aulén. Ett och annat från H. Reuterdahls Lundatid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178 GUSTAF AULÉN
det icke blifvrit antaget, gaf han anvisning på Regeringsfor-
men.
För Ablman berättade han, att man i statsrådet satt i
fråga, det A. skulle hafva en föreställning för det han inblan-
dat danska fakulteten i domprostangelägenheten: endast H — ff
hade hindrat det.»
Sommaren 1835 företog Reuterdahl med offentligt under-
stöd en resa tiU Tyskland. I Theologisk Qvartalskrift för år
1836 har han offentliggjort en till universitetskanslären H.KH.
Kronprinsen ställd underdånig berättelse^ angående de teolo-
giska undervisnings- och pröfningsanstalterna i Tyskland och
undervisningsväsendet i Preussen. Inhämtandet af underrättel-
ser om dessa bildningsanstalter samt bokhandelsbestyr för Lunds
universitetsbibliotek hafva upptagit hans tid under resan. För
öfrig^ har denna, säger han, »tillskyndat mig så mycken båtnad
och förnöjelse, jag har under densamma lärt känna så många
viktiga inrättningar, så många natur- och konstskönheter hafva
därunder uppfriskat mitt sinne, och jag har gjort bekantskap
med så många förträffliga och berömda män, att min förbin-
delse till den, genom hvilkens bevågenhet all denna glädje
Uifvit mig beskärd, måste vara outplånlig».
Ett långt bref till Thomander ger en rätt intressant
skildring från Reuterdahls lif i Berlin. Vi meddela några ut-
drag därur. »Med flera af Berlins notabiliteter är jag bekant
Den vackraste personUgheten jag ännu sett är Marheineckes;
en tämligen stor man, med glesa ljusa lockar, ljust rödlätt
ansikte, vackra blå ögon, mildt, något melankoliskt och för-
tryckt väsende, lugn och ädel i tal och åtbörder. Ett slags
motsats till honom är Steffens, hänförande och hänförd, ojämn,
blixtrande, dock kanske i grunden bättre och ädlare än M
Också Steffens’ utseende är mycket nobelt Båda hatas af de
historiske, och först för några dagar sedan fick den sistnämde
en plats i Vetenskapsakademien. Marheinecke är där icke^
och Hegel var där icke, oaktadt akademien har en filologisk-
filosofisk klass. Häraf och af mycket annat, som uppenbarar
sig i samtal, visar sig, att det i Berlin går till som hos oss.
Afund, förtal, enskildt intresse o. m. d. fördölja sig alldeles
* Theol. Qvartalskrift 1836 h. i sid. 1—60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
