Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - G. Aulén. Ett och annat från H. Reuterdahls Lundatid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT OCH AXNAT FkIn H. REUTEEDAHLS LUNDATID 1 87
varo ger mig hela bestyret med Theologisk Qvartalskrift, och
den erfordrar icke så liten tid... Också i annat fall är Tho-
manders frånvaro mig till molest; en mängd domkapitelsgöro-
mål, som vi förut delade, ligga nu på mig ensam. Det bästa
vid allt detta är, att jag är vid god hälsa och det bästa humOr.
Dagarne gå lätt och behagligft, och jag har vid dem intet
annat att påminna, än att de äro för korta och få; de räcka
alldeles icke till för hvad som på dem borde njutas. Jag rik-
tigt blyges, när jag tänker på huru mycken härlighet och
förträfflighet, som för mig får ligga osmakad. Att smaka all
kan naturligtvis blott dåren begära. Men mycken kunde dock
äfven för en sådan stackare som mig vara tillgänglig, om den
— kunde vara det. Transeat! Det är godt att någon gång
få smaka något.
[R. skrifver om Almqvists »Det går an»]. Hvad som
går an är att låta äktenskapet falla, hålla fast på den rena, af
inga jordiska eller husliga best3a- förnärmade kärleken, och
låta denna räcka, så länge den kan, för att sedan ersättas af
en annan. Boken har väckt stor indignation, hvilket mycket
gläder mig och tyckes mig vara ett godt tecken bland de
många dåliga, som hos oss låta förnimma sig. Geijer har
gifvit förf. ett duktigt rapp, och äfven från mig skall han iclce
slippa undan alldeles ostruken. ^ Då han framträder som
teologisk och moralisk reformator, har jag någon rätt att yttra
mig om honom, och mitt yttrande skall i sanning icke blifva
komplimenter.
Lund 31 dec. 1840.
De sista veckorna, t. o. m. månaderna voro för mig en
verklig plågotid. Och därtill var jag icke rätt frisk. En
nedstämdhet, större än jag någonsin känt den, gjorde mig
oduglig till allt annat, än det som icke kunde undvikas. Jag
kände mig mer än vanligt ensam och kom i denna känsla att
mer än vanligft sysselsätta mig med mig själf. Det är nu
bättre, jag är nu någorlunda som förr, och kan sålunda också
nu tänka på mina gamla förbindelser. Att jag icke förr gjort
^ Reuterdahls recension af »Det gir an» finnes intagen i Teol. Qvartalskfift
för 1840 sid. 65—82.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
