Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LAUBENiroS P£TRl’S FÖRMENTA KARAKTÄBSSVAOHET IQQ
Ståndaktiga nit förtjänar eftervärldens aktning, berömmer hans
frimodighet och trofasthet m. m.^
I mer eller mindre utpräglad motsats till sådana omdö-
men står en viss modern tendens att nedsätta Laurentius Petri,
på samma gång som hans äldre broders egenskaper prisas i
höga ordalag. Jag sade modem tendens, men det måste er-
kännas, att den har ganska gamla anor, om den ock först
i våra dagar gjort sig mera allmänt gällande. För att nu
icke tala om Johannes Magnus, Messenius och A.Theiner,
som till följd af sin ståndpunkt icke förmå att göra rättvisa
åt någon af våra reformatorer, så talar t. ex. Thyselius i
tidskriften Skandia redan år 1834* om bL a, Laurentius Petri
såsom den »man, som icke allenast, emot egen öfvertygelse»
lätt nog samtyckte till Gustaf I:s förmälning med Caiharina
Stenbock, utan ock, föranledd af samma konungs missnöje öfver
ett och annat uttryck i Olai Petri chrönika, för att undvika,
misstanken, att han i allo delade sin broders åsikter, företog
sig att utarbeta en dylik och jämväl sedan, i enlighet med
det rådande partiets önskningar, med sitt samtycke biträdde
Erik XIV:s afdagatagande samt ändteligen (att jag må förbigå
flera andra fall) visade sig så eftergifven han kunde emot
Johan III, när han ville förändra kyrkoordningen, ärkebisko-
pens eget verk, — uti hvilket allt Laurentius Petri visat sig,
åtminstone vid tilltagande ålder, såsom en i sina förhållanden
till konungen ända till svaghet foglig och medgörlig man.»
Den senast anförda grunden för Laurentius Petri*s för-
menta svaghet, hvilken före Thyselius anförts af författare så-
dana som PuFENDORF (i Hist. de Suéde), V. Dalin (i Sw.
Rikes Hist.) och Hallman, har redan Jårta i förut om-
nämnda undersökning’ tillfyllestgörande vederlagt.
I trots häraf hafva författare senare upprepat beskyll-
ningen för karaktärssvaghet, men delvb på andra grunder än
Thyselius åberopat. Så säger SchCck i sitt utmärkta littera-
turhistoriska verk:* »Då Gustaf I fördömt broderns historia,
’ Sv. Akad» Handl. Dd 22 s. 51, 54.
• Del III, 8. 136.
• A. a, 8. 137 ff.
• Sv. Lit. Hist. 8. 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
