Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LAURENTIUS PETRI^S FÖRMENTA KARAKTÄRSSVAGHET 20$
Låtom OSS då antaga, att den handskrifna krönikans upp-
gifter äro riktiga. Laurentius Petri har af sitt höga ämbete
nödgats att deltaga i domstolens förhandlingar. Hvem vet,
hvad ångest och smärta detta kostat honom? — Hvem kan
betvifla, att han gjort allt för att rädda både sin broder och
sin gamle vapenvän, Laurentius Andreae, från följderna af sin
uppretade konungs oresonliga vrede. Måhända är det han,
som lyckas förmå domstolen att omedelbart efter utslaget
bland sina egna ledamöter utse en deputation med uppdrag
att tillika med två ombud för församlingen i Stockholm hos
konungen söka utverka de dömdes benådning.
Men underskriften då? Hur kunde Laurentius Petri för-
mås att sätta sitt namn under en sådan urkund? Han hade
helt visst icke annat val. Vid bedömandet af sådana förhål-
landen göra vi oss alltför lätt skyldiga till anakronistiska miss-
tag. Vi må dock komma ihåg, att aktningen för minoritetemas
rätt var då för tiden vida mindre utvecklad än i våra dagar.
En person, som hyste en från majoriteten skiljaktig mening,
kunde då — så vidt jag varit i stånd att utröna — icke genom
vägran af underskrift eller reservation gif va sin af vikande mening
till känna. Hans Brask’S originella reservation oafsedt, finnes
tydligen icke under hela 1500- och 1600-talen någon erkänd reser-
vationsrätt. Därför måste Terserus och JOHANNES Matthi^
1647 underskrifva det samfällda prästerskapets begäran om
formula concordice som svensk bekännelseskrift, ehuru de både
förut och efteråt ifrigft bekämpade denna mening. Därför stad-
gar kyrkolagen eller rättare 1687 års förordning »huru med
rättegång uti domkapitlen skall förhållas»: *Alla konsistorial^
saker, som utur kapitlen utfärdas, skola underskrifvas af bisko-
pen och samtlige consistorialibus» — ett stadgande, som än i
dag är i sin fulla tillämpning. Då reservationsrätten antag-
ligen under frihetstidens riksdagar småningom trängde igenom
till allt allmännare erkännande, synas ledamöter i domkapitel
hafva vägrat sin underskrift till utgående skrifvelser, hvars
innehåll de og^at, men i justitiekanslärsbref den 15 jan. 1766
föreskrifves, att de ledamöter, som vid omröstning varit af
särskild tanke, icke må vägra sin underskrift under expedi-
tionen, ägande de i protokollet »förvar för sin tanke». Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
