Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och Undersökningar - H. Lundström. Om Laurentius Petri’s förmenta karaktärssvaghet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM LATTEENTITTS P£TRl’s FÖRMENTA KARAETÄBSSVAGHET 213
på döden och domen? HvUken häfdatecknare har läst igenom
Erik XIV:s själ i de stunder, då furierna piskade honom?
Hvem har räknat hiärtats slag hos Gustaf Adolf, då han första
gången böjde knä på Tysklands jord med en stor, en dunkd
framtid framför sig, en liten hop omkring sig och fiendens
öfvermakt emot sig? Och när han stod på Breitenfeld i seger-
jublet? Och när han föll i den sista stunden på Liitzens fält?
Hvem vet, hvilka tankar hvälfdes under Karl XII:s panna,
när han stod i vinterkvällen, lutande sig emot bröstvärnet vid
Fredrikshall? Hvem har kunnat förtälja, huru det var den
stunden, när Gustaf Vasa med tanken på den halföppnade
grafven välsignade sitt folk? Det skulle dock vara historiens
mål, icke blott att berätta hvad som skett och att visa, huru
sakerna — det förflutna och det kommande — hänga tillsam-
man,, utan också att uppkalla människorna, de dödas släkten
ur deras grifter, att eftervärlden måtte få se dem såsom hel-
gjutna väsenden, lefva lifvet med dem och känna deras känslor.
Historien skall icke blott vara en serie af timade händeker,
icke blott ett galleri af taflor, den skall icke blott vara en
vetenskap, men ett lefvande lit Jag kan kanske icke rätt för-
klara, huru jag menar, själfva saken är så ofantligt öfver all
min kraft, att när jag försöker att höja min tanke dit upp, så
kan jag blott röra mig i aningar. Det skymmer för blicken,
men jag ser ett brinnande ljus, det vinkar till oaflåtligt arbete,
och jag känner, att, huru litet än blir gjordt, så hafver dock
äfven det minsta, som sker med redlig håg, sin välsignelse af
höjden. Ju mera målet är oändligt, desto mera fordras, att
människan samlar sitt arbete och riktar sin blick, oafvänd
framåt, uppåt. Arbetets plikt är oeftergiflig. Men en annan
plikt är lika helig, man skall arbeta med det rätta sinnet.
^Pectus est quod facit theologum*, af hjärtat går lifvet. Man
skall arbeta med djup vördnad för den sanning, man söker.
Aldrig var den plikten större för någon än för häfdatecknaren.
Ty han rörer sig bland lefvande andar, som äga moralisk rätt;
han står i ett personligt förhållande till de döda släkten, hvilkas
lif det hörer honom till att väcka upp till lärdom för de lef-
vande. Dessa s. k. store män, som voro försynens redskap,
och dessa folkslag, som förgingos, de hafva en rättighet, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
