- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjette årgången, 1905 /
238

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238 MEDDELANDEN’ OCH AKTSTYCKl-LV
digaste genomläsa bättrings-ordningen med honom, under frå-
gor och svar, att tillika undersöka, om han deruti hade någon
insigt, och fant honom någorlunda grundad. Och då jag genom
exempel af David, förlorade sonen, Petrus med flere, sökte
förklara och göra saken tydelig, sade han som oftast: Ja, det
känner jag igen, Just så har det varit med mig o. s. v.
När jag således en stund sprakat med honom, tycktes
han blifva mig mycket tillgifven och geck så förnöjd och glad
bort, hörde icke eller sedan något vidare motsägelse af honom,
utan tvärt om betygade han mycken aktsamhet på hvad som
lärdes, samt frågade, om något föreföll, som han ej straxt
fattade.
Måndagen derpå, den 4 sept. kl. 9 f. m., efter förrättad
bön och sedan jag upprättat en ny förhörsbok, började chate-
chismiförhöret. Jag böd nu till på det nogaste utforska hvad
insigt hvar och en hade i sin christendom, och befans större
delen af de äldre väl grundade. De fläste tycktes ock visa
mycken andakt vid det som förklarades. Men Hindrik, ehuru
han stundom lät förspörja någon mera aktning för ordet, för-
märktes dock att intet allt kom öfverens med hans hufvud, då
han alltid vände sig bort och smålog, tills jag omsider måste
tilltala och varna honom derföre. Eljest var han ock någor-
lunda svars-god uti himlaläran.
Hvad barnen beträffade, så voro de både uti innan- och
utanläsningen nog litet öfvade. Jag frågade fördenskull Anders
Sigfridsson, som af herr prosten förledet år blef satt till skol-
mästare, hvadan det kom att barnen voro så svage? Då han
svarade, att felet ej stod på hans sida, såvida barnen ej kommo
till honom, han ville derföre vara frikallad från tilltal. Derpå
beklagade sig föräldrarne, att de förleden vinter för den
myckna snön ej kunnat sätta sina barn i skolan, ehuru gärna
de det önskat, lofvandes att hädanefter villja hafva all möda
och flit ospard till deras undervisning. Jag sökte ock slute-
Ugen med de bevekeligaste talesätt, uppmuntra hvar och en
att växa till och fbrkofra sig i christendomen, samt att för-
äUdrame isynnerhet i den delen sörja för sina barns välfärd,
försäkrande, att om de ifrån spädare åren bletvo uppammade i
den sanna Gudens rätta kännedom och dyrkan, så vore det.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:02:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1905/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free