Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
som sedan den blifvit slutad, hvarigenom både deras egen och
andras tankar blefve sking^rade, och andakten om intet.
Anders Sigfridsson åter klagade öfver de ofta nämnde
andelige, att när de, vid sin böneförrättning på hellgedagarne»
läsit några rader uti den postilla, som den hade, hvilken höUt
föreläsningar hvarje gång, började de hvar om annan spatsera
på golfvet fram och åter, och ville då liksom förklara, hvad de
läsit, då de alltid lämpade de lagiske utlåtelser på mot-partiet
men de evangeliske på sig sjelfve, pekande på hvarannan
med tillsägelse: Det hör er dig till, det och det får du taga åt
dig m. m. Utvalde och sådane psalmer, som efter deras
tycke skulle vara anstötliga för vissa personer, dem de mast
hatade; samt att de hade för sed, att dickta sig böner, som dels
förargade, dels väckte löje hos de närvarande. Till exempel
när Hindrik Mårtensson vid ett tillfälle skulle läsa bönen för
fruckten på jorden, har han blandat in sine egne tale-sätt och
bedit: att Herren måtte taga ifrån dem den grödan de sägo
för sine ögon, emedan han frucktade, att den vore dem till
skada, eller att de skulle missbruka den. Förmodeligen har
efter mitt tycke, hans mening varit, att låta förstå, att han
hade sig bekant, det man om det lekamliga goda borde bedja
med villkor.
Alla dessa klago-punkter upptog jag särskilldt, och sökte
i min enfalldighet på det nogaste ställa dem före sine fel och
misstag, varna och uppmuntra dem att låta sig rättas. Hvad
gudstjensterne vidkom, tillsades och förmanades en hvar, att
så tidt och ofta de kunde besöka och infinna sig i kyrkorne
i Sveg eller Lillherrdahl, der den ordentliga gudstjensten för-
rättades, och då det skedde, att deras afsikt och göromål då
icke måtte blifva, att häckla och tadla präster, samt förtyda
Guds ord, som kan hända månge hittills brukat, utan att låta
sig läras och uppbyggas. Men när de antingen för svagare
hälsa, svårt väglag eller andra betydelige hinder, icke kunna
komma till kyrkan, utan måste hålla sine andacktsöfningar
hemma, att de då måtte anse det rum, dit de till bönens och
gudstjenstens hållande samlades, lika som en kyrka, väl ve-
tande att der två eller tre åro församlade i Guds och Christi
namn, der är Han mitt ibland dem, hvarföre de icke eller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
