Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - S. Gezelius’ reseberättelse från år 1780. Ett bidrag till de religiösa rörelsernas historia i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MKDDELAXDEX OCH AKTSTYCKEN 25 I
sä-kran, att hon ej ville förakta, utan med uppmärksamhet läsa
deruti. Och så gick hvar och en till sitt, sedan de blifvit till-
sagde, att morgonen derpå mangrant infinna sig i bönen, att
jag- då tillika kunde få taga afsked af dem.
När de nu efter aftal samlades, saknades åter Hindrik
Mårtensson. Jag frågade straxt hvarföre han icke åtminstone
denne gången inställte sig? och feck till svar: att han väl blifvit
tillsagd, men yttrat sig, att han icke kunde komma. Efter
så är, sade jag, så låt oss bedja, att Gud ej alldeles må taga
sin nåd och anda ifrån honom, och låta honom falla uti för-
härdelse, ty efter all liknelse, är han den hart nära. När hans
broder Warg det hörde, bad han, att man med bönen skulle
dröja en liten stund, så ville han gå hem, och än ytterligare söka
förmå honom att komma. Detta skedde, och lyckades. Bönen
företogs och så snart den var förrättad, befalltes Hindrik, som
eljest skyndade sig åt dörren, att stadna qvar, och de öfriga
tillsades, att en stund taga sitt afträde.
Så snart vi blifvit allena, öppnades vårt samtal, då jag
på det fogeligaste sökte handhafva honom. Till all lycka hade
jag ock under de förflutne dagarne fått tillfälle göra mig un-
derrättad, så väl om hans sinnes beskaffenhet, som hans förut
förda vandel och lefnad. Detta allt kom väl till pass, jag
böd och i möjeligaste måtto till att lämpa mig derefter. Ibland
annat, som honom nu föreställ tes frågades: om han icke vid
en nogare sjålf-pröfning kunde finna, att han hade ett sträft
och oböjeligt sinne, så att åt den sida det vänt sig, de tankai’
han en gång fattat, de måtte hafva varit rätte eller orätte, dem
har han föllgdt och icke velat vika ifrån, äfven så i lef nåden?
Hvarpå han. lika som af någon förundran betagen, svarade:
Jo, just så har det varit med mig. Derpå begynte han upp-
repa allt sitt förhållande och sade:/^^ har varit verldenes barn
lik^ le/vat i sus och dus, ej frågat efter hvar ken himmel eller
helfvete m. m. I synnerhet vill jag berätta, hvad som hände
för vid pass ett år tillbaka: /ag var då i Hellsingland och
råkade der i någon häst-handel eller byte; derunder söp jag
mig drucken och red så oförvåget, att hästen 2:ne gånger stu–
pade, och Jag föll utaf. Första gången blef jag oskadd; men
när jag sedan satte mig upp, och under mycken svordom red
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
