Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - K. G. Westman. Svenska rådets historia till år 1306. Anm. af H. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR.
härvid äro ingalunda 1281 års privilegier af görande. När
Magnus svingat sig upp på tronen, berodde hans trygghet,
närmast hans kröning, af kyrkans bistånd. Prelaterna begag-
nade situationen; han fick köpa kröningen med en handfäst-
ning 1276 (vår första bevarade), hvari han godkände de i
Gregorius X:s bulla 1274 för Sveriges vidkommande upp-
ställda kyrkliga fordringarne (dock med undantag gent emot
den kanoniska teståmehtsrätten in pios t^sus, som Bååth a. a.
i en synnerligen * värdefull utredning uppvisat; jfr särsk. sid.
166 ff. Eden a. a. ser i Magnus* privilegier ej en åtgärd af
svaghet, utan af politisk klokhet, hvarigenom han utspelade
de kyrkliga stormännen som en god motvikt mot de världs-
liga.) På det stora provinskonciliet i Telje följande år under
ärkebiskop Folkes ledning bekräftades konungens i handfäst-
ningen gifna privilegier. Hvad kyrkan därigenom vann, var
framför allt frihet för kyrkornas, äfven sockenkyrkornas jord
»ab omni iure regio», sålunda från både den kungliga bötes-
och skatterätten. Däremot förblef kyrkomännens enskilda
egendom skattskyldig. Den afgörande epoken i svensk-katolska
kyrkans utbildning till en själfständig faktor i statslifvet bör
sålunda förläggas till åren 1276 — 77. (Bååth a. a. af viker bl. a.
på denna punkt delvis från Westman, i det att han gent emot
denne söker göra gällande, att kyrkojordens skattefrihet tro-
ligen ingått redan i Sverker Karlssons privilegfiebref år 1200
och sedan egt bestånd, fast friheten af Birjer Jarl och Wcdde-
mar kränkts. Magnus skulle då endast hafva återställt en
äldre immunitet, ej skapat en ny. Jfr s. 102. Af flere skäl
synes W:s uppfattning vara den riktigare.)
Den sista delen af W:s afhandling, som behandlar riks-
styrelsen under Tyrgils Knutssons ledning 1290 — 1305, är i
kyrkohistoriskt afseende den intressantaste. Här belyses
marskens och rådets nya kyrkopolitik och de förvecklingar,
som förde till dennas omstörtande och kyrkans slutgiltiga
insättande i sin för Sveriges framtid ödesdigra maktställning.
Tyrgils* förmyndarstyrelse betecknar en reaktion mot kyrkans
allt för stora makt- och undantagsställning. Närmast drabbade
denna reaktion klostren, hvilka tidigare än kyrkorna synas ha
kommit i åtnjutande af stora friheter. Från 1296 skärptes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
