Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - P. Hinneberg. Die Kultur der Gegenwart, ihre Entwicklung und ihre Ziele. Th. I. Abt. 4. Die christliche Religion. Anm. af H. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAXSKXIXGaR och AXilÄKXIXGAR 303
behandlar troslärorna, och huru ingående han behandlar de
kyrkliga mysterierna under symbolisk uttydning af alla cere-
monier. Denna ökade värdering af kulten, och därmed öfver-
gången från de dogmatiska striderna, fann sitt uttryck i bild-
striden redan på 700-talet. Däraf förklaras, att kampen för
bilderna verklig enkunde gälla religiösa lifsvärden, och att den
kunde frambringa den grekiska världens kanske kraftigaste
religiösa personlighet, abboten Theodor från klostret Studion.
Med Photius 867 var utvecklingen fullbordad; i den 883 full-
ständigt afslutade Nomokanon (kyrkliga lagar och kejserliga
edikt rörande kyrkan) är för alltid fixeradt, hvad som enligt
grekisk åskådning är kristendom. Här kan anmälaren dock
ej undertrycka den förmodan, att Photius* betydelse öfver-
skattats, hvaremöt Michel Cerularius’ gärning på 1050-talet
trädt för mycket i skuggan. Den som läst L. Brehiers: Le
Schisme Oriental du XI:e siécle (Paris 1899; ej omnämd i
Bonwetschs litteraturförteckning), kan säkerligen ej undgå att
finna bevisen öfvertygande för, att den definitiva utgestalt-
ningen af grekiska kyrkan liksom den definitiva brytningen
med Rom är Cerularius*’ verk och icke i samma grad Photius’.
Det 4:de korståget och det latinska kejsardömets upprättande
1204 satte inseglet på brytningen. Konstantinopels fall 1453
var ett svårt slag för den byzantinska tron. Men därigenom
erhöll kyrkan ock en förut oanad själf ständighet och det inga-
lunda blott i kyrkligt afseende; patriarkerna fingo äfven bor-
gerlig jurisdiktion öfver de kristna. Ännu 1798 kunde patri-
arken i Konstantinopel förklara, att Försynen till kyrkans
bästa satt osmanerna i stället för de grekiska kejsarne. Med
midten af i8:de årh., särskildt genom Eugenius Bulgaris, bör-
jade den västerländska upplysningen finna väg in i den gre-
kiska kyrkan. — Men anmälan har blifvit för lång; jag nödgas
förbigå Bonwetschs teckning af omdaningen inom den grekiska
världen under 1800-talet såväl som af de märkeliga munk-
kolonierna på Athosberget och deras betydelse för hela Orientens
kristna lif. Med ett särskildt kapitel om den grekisk-ortodoxa
kristendomen i Ryssland slutar Bonwetsch sin allt igenom
intressanta framställning. (Man använde som komplettering
hans artikel »Russland» i Haucks realencyklopedi, det nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
