Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEX EFTTRAPOSTOLISKA TIDEN I 5
han hade måst döma somliga af dem på grund af deras en-
visa vägran att offra för kejsar^is bild. Men han fann själf
detta oegentMgt och vände sig därför år 112 eller 113 till sin
vän kejsar Trajan med förfrågan, huru han borde förhålla
sig. Kejsarens svar var kort ock klart. Anonyma anklagel-
ser få alls icke upptagas. Ej heller skola de kristna i likhet
med vanliga förbrytare uppspåras. Om de öppet anklagas
och öfverbevisas om sin kristendom, måste de däremot som
statsförbrytare straffas. — Trajans reskript var icke afsedt att
utgöra en för hela riket allmängiltig lösning på frågan om för-
farandet mot de kristna. * Men det blef snart offentliggjordt
och öfverallt bekant; och genom sin klarhet, enkelhet och
måttfuHa klokhet kom det att blifva den bestämmande normen
öfver hela riket i nära 150 år. Ända tiH den decianska för-
följelsen har denna princip: >de kristna äro statsförbr3rtare,
men de skola icke som sådana uppspåras», med små modi-
fikationer härskat. Därför kan man icke heller tala om någon
allmän och systematisk förföljelse mot de kristna förrän under
kejsar Decius.
Den frågan framställer sig då, huru man skall uppfatta
den olikhet i behandlingssätt, som ofta samtidigt kom de
kristna till del i ofika provinser. Detta sammanhänger med
det rättsliga förfaringssättet i romarriket. För en politisk
förbrytelse, en laesa majestas, dit kristendomen hörde, kunde
vanlig kriminalprocess resas, vare sig den anklagade var ro-
mersk medborgare eller ej; i händelse af fällande dom var
straffet dödsstraff. I åtskilliga fall har detta tillvägagångssätt
också användts mot de kristna. Men det fanns en annan van-
ligare väg. De roma-ska ämbetsmännen hade rätt och skyl-
dighet att tillse, att intet för statens trygghet störande fick
finnas inom deras ämbetsområden; emot allt sådant kunde de
på administrativ väg inskrida och utan någon ordnad process
fålla dom af olika slag ända tiU dödsstraff. Detta ingripande,
som kallades coércitio, var helt och hållet beroende af ämbets-
männens personliga uppfattning, deras större eller mindre tole-
rans etc. Därför förekom det ock ofta, att ståthållaren öfver
en provins medels coércitio gick hårdhändt fram mot den nya
atdstiska kulten, under det att gr annpro vinsens ståthållare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
