Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN KFTERAPOSTOLISKA TIDEN I9
törstade efter verklig gudsdyrkan men ock behöfde mysteriösa
handungar som en brygga från sina många religioner.
Den kristna kulten var dock icke ensam tillräcklig att
gifva församlingen ett ordnadt lif. Härtill kräfdes yttre orga-
nisation. Paulus hade själf icke ombesörjt någon sådan. Hans
arbete låg på det eminent religiösa området; församlingens
andliga vård öfverlämnade han åt Andens ledning; hvar och
en, som fick en andegåfva, som blef utrustad med en särskild
karisma, ägde ock full frihet att verka i enlighet med sin såb–
skilda gåfva.
Men bredvid de apostoliska missionärerna och de karis-
matiska personerna, hvilka ombesörjde församlingens rent re-
ligiösa behof, framträdde nästan från första stund i de olika
församlingarna ett naturligt behof af en mera ordnad och
fixerad styrelse, ett behof af verkliga kyrkliga ämbetsmän.
De enklaste praktiska förhållandena kräfde sådana; man kan
tänka på anskaffandet af lokal för sammankomster, afskickan-
det och mottagandet af bref, inköp af de heliga böckerna,,
gästfrihet mot resande bröder, utdelning af gåfvor etc. För
att förstå den begynnande utvecklingen till ett kyrkligt ämbete
måste man ihågkomma, att likformighet icke var urkristen-
domens lösen, utan att utvecklingen i full frihet kunde ske
olika på skilda platser. Regel torde hafva varit, att de först
omvända och för kristendomens vidare utveckling mest verk-
samma medlemmarne inom den nybildade lokalförsamlingen er-
hållit en slags ledareställning af mera obestämd art (= de
apostoliska jigoiatd^evoi). Ur ^dessas grupp hade åtminstone £
några församlingar redan vid den apostoliska tidens slut ut-
söndrat sig två någorlunda fixerade ämbeten, i) För försam-
lingens yttre ordning och sedliga vård tillsattes, i allmänhet
genom församlingens val och på lifstid, ett kollegium af äldste,
nQeofivTegoi, som äfven hade en viss rätt till själavård. Dessa
»äldste» utgingo sålunda i allmänhet från Ttgoiardjuevoi och
voro ingalunda alltid de till åldern äldsta; namnet presbyteroi
fanns för öfrigt som beteckning för specifika ämbeten inom
den samtida antika världen, liksom hos judarna i diaspora.
Sannolikhet råder, att det varit anknytningen till det judiska
bruket, som närmast bestämt det kristna äldsta ämbetet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
