Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EFTERAPOSTOUSKA TIDKN 25
Skriftens omfång motsvarar ungefär Galaterbrefvets. Förfat-
taren är fullkomliga obekant; man kan ej ens bestämt sluta
sig till, i hvilket land skriften tillkommit. Säkert är den frän
Orienten; den synes tillhöra den egyptiska kyrkokretsen, men
vara författad utanför det egentliga Egypten i någon grann-
provins (den är från en trakt, »där säd växer på bergen»).
Beträffande tiden för dess tillkomst ligger hela perioden loo
— 140 öppen. Didache, som väl är den viktigaste källan för
urkristendomens inre lif, har bedömts mycket olika: som jude-
kristen, förpaulinsk, antipaulinsk, antikristlig, hellensk-kristlig,
montanistik, antimontanistik och slutligen som förfalskning
från långt senare bysajitinsk tid. Nu enas man alltmera om,,
att den afspeglar den efterapostoliska hednakristna kyrkans
genomsnittsform. Dess stora betydelse kan sammanfattas i
två punkter: den ger en framställning af, hvad som var i)
kristen sed och tro, 2) kristen kult och kyrklig organisation
vid tiden för dess tillkomst.
Ur dessa skrifter få vi ösa för att finna väg till den
urkristna fromheten. Här må blott grunddragen i densamma
i korthet betonas, så långt som de kunna anses äga ingripande
betydelse för den rent kyrkohistoriska sidan af den kommande
utvecklingen.
i) Fromheten rör sig i motsatsen mellan Gud och värl-
den. Gud är en; det är den absoluta mot all form af polyte-
ism obevekligt fientliga monoteismen, som möter oss. I den
skarpaste motsats mot Gud stod den värld, hvari de kristna
lefde. Världen var visserligen ursprungligen god, men den
hade hemfallit under onda andars välde, hade blifvit ett verk-
ligt satans rike. De sataniska beskyllningar, hvarmed folk-
massorna oftast mötte de kristna, kunde endast stärka denna
uppfattning. Vi ha svårt att ens tänka oss in i, hurudant en
kristens lif under denna tid var. För honom låg det visser-
ligen något säreget gripande i Johannesevangeliets Jesusord:
»I världen hafven i betryck, men våren vid godt mod, jag
har öfvervunnit världen».
2) Därför ålåg det ock de kristna att a/hålla sig från
världen, att föra en vandel i ödmjukhet, trohet och kärlek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
