Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 HJ. HOLMQUIST
därpå, att de kristna församlingarna ej längre rekryterades
blott genom direkta omvändelser. I cdlt större mängd började
man födas som kristen, och den generation, som så växte upp,
kunde icke äga samma omedelbara känsla af kristendomens
kraft som den föregående. 3) De ständigt brustna profetiorna
om och förhoppningarna på Herrens ankomst måste verka
mattande. Äter och åter skådade de fromma mot himmelen,
men förgäfves. Faran var här så mycket större, som viktiga
beståndsdelar i tron, t. ex. om köttets uppståndelse, samman-
hängde med parusiens snara inträffande. Då den glödande
tron på domens närhet ej längre kunde bibehålla sig, började
äfven de kristna att räkna med världen som en faktor, till
hvilken de måste taga hänsyn, och där de hade att söka finna
sig till rätta. 4) Med entusiasmens sjunkande följde splittring
mellan sedligheten och den kristliga kunskapen. Den kristnes
subjektiva lif framträdde som något själfständigt bredvid kri-
stendomens objektiva lära. Denna begynnande intellektualism
och moralism ledde till försvagande af syndakänslan. Vi möta
för första gången spåren af, att askesen började anses för-
tjänstfull i och för sig. Men framför allt blef genom denna
utveckling botens problem brännande. Det var här Hermas
grep in. Enligt urkristen uppfattning hade förargelseväckande
synder medfört utskiljande ur kyrkan. Men detta vax redan
vid Hermas’ tid en omöjlighet i Rom. Så gick han till den
yttersta gränsen af eftergift: Alla böra göra bot; för alla
synder finnes återinträde. I praktiken blefvo dock fyra döds-
synder bibehållna såsom för alltid skiljande från kyrkan, om
icke Gud genom Anden (en pneumatiker) direkt ing^repe. Där-
emot framträdde från Hermas’ tid en ny klass obetydligare
synder, som man lått kunde vinna förlåtelse för genom ånger
och exhomologes, antingen i kammarens enrum, inför familjen
eller offentligen inför församlingen. Så hade den för kyrkan
så ödesdigra graderingen af synderna begynt, samtidigt med
att de första fröen till verkhelighet utsatts.
Vid den efterapostoliska tidens slut stod kyrkan till det
yttre motståndskraftig mot den romerska staten; men hon var
icke lika rustad att möta en annan fiende, som redan hiyrjat
rycka henne in på lifvet. Det är en felaktig föreställning att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
