Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - Hj. Holmquist. Den efterapostoliska tiden (åren 70—140). En kyrkohistorisk skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN EFTJSRAPOSTOLISKA TIDEN’ 3 I
extrema askes o. s. v. Denna åskådning ställdes af bl. andra
Satornilos i Antiokia i förbindelse med kristendomen. Här
kom särskildt kristendomens asketiska tendens väl till pass.
Kristus var en skenmänniska, som gaf befrielsen genom att
lära människorna afhålla sig från allt materiellt, framför allt
könsumgänget Asketismen drefs till afhållsamhet från t. o. m.
köttätande, bad och renlighet m. m. Evangelierna förfalskades
i direkt vegetarianskt syfte. Så skulle människan genom
askesen återföras till det gudomliga, icke till judarnes Gud,.
som var en dålig Gud, hvilken visserligen skapat människorna
men sedan dukat under för satan och nu skulle tillintetgöras
af Kristus. — En liknande utgångspunkt ägde t. ex. den
beryktade Karpokrates och dennes 17-årige son, fastän resul-
tatet där blef det motsatta: den mest obegränsade hän gif v enhet
ät köttet.
Vi taga icke fel, om vi i denna gnostidsms framträdande
se ett bevis för, att kyrkans väsentliga utbredning var förlagd
till Orienten. Men kristendomen blef mer och mer en makt
äfven inom Västerns hellenska kulturvärld. Därmed nåddes
den af guosticismens tredje stadium: den hellenska gnosis.
Det karaktäristiska är här ett starkare filosofiskt moment.
Denna gnosticism var ett slags försök att urvattna det speci-
fikt kristna och göra kristendomen till en högre, för gnostici
tillgänglig filosofisk insikt om världen och dess tillvaro. Grund-
åskådningen var för öfrigt äfven här den förut nämnda: en
overksam urgud; mellanväsen, eoner, som skapat världen;
materiens herravälde; Jesus, som genom högre kunskap befriar
människan från materiens band. Som främsta representanter
för denna gnosis möta Basilides och Valentinus. Basilides
verkcide redan omkr. år 125 och bildade en skola i Rom; men
han undanträngdes snart i betydelse af Valentinus Denne
lärde före år 140 i Alexandria och kort efteråt i Rom och
förvärfvade en stor krets af framstående och skarpsinniga
lärjungar. Med honom trädde gnosticismen fram som en andlig
makt, färdig att öfverväldiga kristendomen. Nya evangelier,
apokalypser, apostlagärningar (Thomas*, Andreas’ och Johannes’
öden), romaner af gnostisk läggning etc. bredde sig ut öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
