Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Wermcrantz. Prosten i Umeå Nils Grubbs lif och verksamhet 1681—1724 (forts. från föreg. årg. och afslutn.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NILS GRUBBS LIF OCH VERESAlfHET 8 1
frågan, som med så stor sinnenas kollision, ords buller och
skrifters tillrustning i så många års tid oroat den lutherska
församlingen, att den Som har ett Uppriktigt och allvarsamt
uppsåt att finna och föristå sanningen, han kan finna henne
förutan någon hop af argumenter, träta och tvistighet, och
det så, att han skall kunna med säkerhet betyga om den
heterodoxa meningens försvarare, antingen att de icke äro ej
heller någonsin hafva varit pånyttfödda, eller att de af blott
illvillig ondska bestrida sanningen, hvilket intet kan bestå med
nya födelsens stånd. Emellertid ogilla vi likväl alldeles icke
teologemas polemiska arbete uti vederparternas straffande och
vederläggande äfven uti denna nog viktiga frågan, såsom vi
rätt nu skola visa» (sid. 24).
Härmed öfvergår förf. till en framställning af teologia
polemica. Han påpekar därvid först polemikens missbruk och
visar sedan dess gagn, nämligen sanningens ådagaläggande
dll i) de villfarandes tillrättaförande, 2) de vacklandes stöd
och befästande, 3) förebyggande af att vederparterna genom
motståndarnes tystnad förledas att tro sig hafva segrat och
börja sjunga triumfsånger. Därefter behandlas det rätta till-
vägagåendet vid polemiken.
»Män bör så handtera en villfarande», heter det, »som
en läkare den sjuke. Ty de lärde hafva redan funnit, att man
nästan bör umgå med själens sjukdomars helande som med
kroppens botande» (sid. 27).
Förf. rekommenderar humanitet, vänUghet och saktmo-
dighet och visar, att man genom ovänlighet, häftighet, vrede
och bitterhet förhärdar motståndaren mot de skäl man anför.
I det följande bemötas de, som af Jesu beteende mot
fariséerna vilja hämta försvar för sin häftighet mot mötstån-
dare. Grubb framhåller den säregna ställning, i hvilken Kristus
stod till sina motståndare. Han genomskådade dem såsom
den allvetande. Han kunde se, om de öfvertygats om san-
ningen af hvad han sagt och likväl förhärdat sig mot honom.
Mot slutet af denna skrift uttalar förf. den sanningen,
att man mera bör hedra och beundra den, som ångrat sin
villfarelse och återgått till sanningen, än den som genom sin
polemik återvunnit honom. I sammanhang dåU-med yttrar han:
6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
