Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Sverige — protestantismens skyddsmakt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE — PROTESTANTISMENS SKYDDSMAKT I EUROPA I 1 5
ska bekännelsen förklara Uppsala-mötes-männen, hvad en dyr-
köpt erfarenhet lärt dem, att ingenting är skadligare inom ett
konungarike än tvist och oenighet, men å andra sidan ingen-
ting nyttigare eller, som mer förbinder hjärtana tillsamman, än
sämja och enighet, särdeles i religionen. Därmed har den
ledande grundsatsen för den följande tidens inhemska religions-
politik uttalats. Ur den synpunkten ha vi t. ex. att förstå,
den mot katolikerna med osedvanligt hårda bestämmelser
riktade Orebrostadgan af år 1617. Så bröts den romerska
konträr ef ormationens propaganda och religiösa makt inom
våra landamären. Politiskt sedt sattes en damm för dess fruk-
tansvärda anlopp genom det med hänsyn till de kampandes
antal oansenliga slaget vid Stångebro. Världshistorisk bety-
deke erhöll emellertid denna drabbning i uUima Thule liksom
Uppsala möte genom Gustaf Adolf och hans trosstarka, hand-
lingskraftiga folk.
Den gamla tvisten om Gustaf Adolfs öfvergång till Tysk-
land betingades af religiösa eller politiska motiv synes egen-
domlig för en och hvar, som blott något så när är inne i
denna tids historiska förhållanden. I själfva verket lider det
ej det ringaste tvifvel, att hans och Sveriges deltagande i det
30-åriga kriget — trots Droysen och andra tyska förf. — var
framkalladt af båda dessa orsaker. Det tyska kriget var
lika väl ett försvar för protestantismens hotade tillvaro, som
en strid för Sveriges välfärci^. De tu — Svea rikes trygg-
het och den romerska svallvågens tillbakakastande i Europa
eller — protestantismens räddning — stodo till hvarandra
i det mest oupplösliga sammanhang. Tidigt var också detta
innerliga samband uppenbart för Gustaf Adolf, att döma
t. ex. af de kända, oförgätliga orden om »vårt fäderneslands
majeståt och Guds kyrka, som därutinnan hvUar» samt om de
offer, dessa äro värda.
I sitt gripande afskedstal till ständerna den 19 maj 1630
redogjorde konungen för just denna dubbla orsak till det före-
stående anfallskriget, som 1 grunden var ett det mest berättigade
försvarskrig, och framhåller slutligen, men — såsoni han säger
— T^till det högstat, att därigenom ^ de förtryckte religions-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
