Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - H. Lundström. Sverige — protestantismens skyddsmakt i Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I20 H. LUNDSTRÖM
svenske ambassadören, frih. Nils Thureson Bjelkes besök, om-
talas, att äfven en tysk predikant af Augsburgisk konfession
här skulle anställas — »als unter dem Schutz Ihrer Königl.:en
Maj:tz zu Schweden (wie dan die christliche lutherische reli-
gion nehest Gott, futnemlich unter dhero FlUgelen ruhet) der
Gottesdienst gleich wie in Schwedischen also auch in hoch-
deutscher Sprache frei exercieret wiirde» . . .
Sådana ord kasta ju liksom ett blixtljus öfver den första
rangens stormaktsställning, Sverige vid denna tid intog, öfver
den roll, man tillerkände vårt land i religionsfrihetens och prote-
stantismens historia. I själfva verket förblef ock den svenska
ambassadkyrkan under mer än ett århundrade pariserprote-
stantismens centralhärd. Efter det Nantesiska ediktets upp-
häf vande 1685 fördes civilståndsregistren i Frankrike af det
romerska prästerskapet. Först revolutionen gjorde slut på
detta förhållande. »Den katolskt-prästerliga äganderätten till
dessa register hotade att omöjliggöra hvarje äktenskaps ingå-
ende franska protestanter emellan, liksom ock mellan dessa
och protestanter af främmande nation.»
Det är då, som de protestantiska makternas ambassader
— i främsta rummet Sverige, men äfven, ehuru i långt mindre
omfattning, Holland och Danmark — träda hjälpande emellan.
Mångfaldiga äro t. ex. de äktenskap, som afslutats på den svenska
legationen mellan franska undersåtar af protestantisk trosbekän-
nelse. Ehuru en särdeles viktig ministerialbok för tiden 17 10
— 1743 är förkommen, upptaga de kända registren för tiden
1680— 1806 icke mindre än 708 äktenskap, hvarvid svensk
nationalitet endast i ett fåtal fall (16) var representerad.
Äfven i den svenska pariserkyrkans dop- och dödböcker
finnas betydande luckor. Af de bevarade dopanteckningarna
framgår emellertid bl. a., att den svenska ambassadkyrkan
tjänat franska protestanter äfven utom Paris. Härom med-
delas i den af »kyrkorådet i svenska församlingen i Paris» år
1903 utgifna festskriften (s. 112):
»Fördrifna hugenottpräster färdades under förklädnad
från den ena hemliga protestant gruppen till den andra. Den
ämbetsutöfning, de därvid utförde, sträckte sig äfven till sakra-
• mentsförvaltning. Med hänsyn till dopet framställde sig svå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
