Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppsatser och undersökningar - E. Rodhe. De svenska bibelsällskapens uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 E. RODHE
icke så noggrann^ underrättelser varit för handen förut, som
man nu erhöll. Dåvarande ordföranden, kyrkoherden i Jakob
och. Johannes i Stockholm, Gustaf Murray* och sekreteraren,
J. Lindeholm, svarade i sällskapets namn,* att man ville göra,
hvad man kunde för att sprida kännedomen om missionssäll-
skapet. Man skulle skicka uppropen till alla stiften. Den
tanken uppsteg likväl icke här hemma, alt man kunde på ett
verksamt sätt deltaga i missionsarbetet. Man kände sin kallelse-
verksamhet begränsad till det egna landet. Där återstod så
mycket att uträtta. Den uppmuntran, skref man, som man
hittills fått röna i sitt arbete, hade varit mindre, än man hade
haft rätt att vänta. Nu gällde det att förbättra skolväsendet.
Det stora målet vore att upprätta skolor i alla församlingar.
Något samarbete för missionen kom således icke till stånd.
Något gjorde man likväl. I samfundets cirkulär för år 1800
omtalas åtgöranden för att understödja missionsanstalterna för
hedningarnas omvändelse i Afrika och på Söderhafsöarna, och
i cirkuläret för år 1803 lämnas ytterligare underrättelser om
kaffrerna och boshiesmännen i Afrika.*
Det skulle dröja många år, innan man inom svenska
kyrkan började hysa mycket mer än platonisk kärlek till mis-
sionens sak. Man förstod nog och uppskattade det stora och
upplyftande målet att utbreda Guds rike öfver hela jorden,
men ännu hade ingen fläkt af den stora kärleken drifvit bort
från Sveriges kristna i allmänhet alla små tankar och invänd-
. ningar, som om mission endast kunde och borde bedrifvas
genom smulorna från de rikes bord; man visste icke, att
ankarns skärf också på detta område har sin stora välsignelse
’ med sig, att verksamt missionsarbete förlänar hälsa och styrka
åt hemlandets kyrka. Dock funnos inom svenska kyrkan
redan ou män, kvilkas hjärtan sattes i brand, när de fingo
höra huru hänförelse för Guds rike kunde uträtta stora ting.
Sverige låg dock icke så aflägset, att icke också till dess
*■ Evangelical magazine 1799, s. 257.
* I samfondets cirkulär 1776 omtalas, att »sisom en anständig plikt har
samfundet ihågkommit Tranguebariska missionsverket jämte erinran om benägen
-Atanka för den ännu lef vande svenske arbet«u:en med en gåfva,- hvilken de närva-
rande ledamöter hvar för sig sammanskjutit.* Levin a. a.^8. ’13»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
