Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - H. Lundström. Vittnesbörd om Erik Molin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 1 73
Vittnesbörd om Erik Molin.
Innan Uppsala domkapitel underkastade Molin det ingå-
ende förhöret den 22 och 26 mars 1734, sökte konsistoriet
inhämta så tillförlitliga underrättelser som möjligt om hans
person, lefveme och uttalanden. Med undantag af ett ur dom-
kapitlets protokoll för den 20 febr. 1734 af E. Bergman i hans
uppsats Reltgionsmålet mot studenten Erik Molin (K. Å. 1903
$. 214, 215) citeradt yttrande, hafva dock de inkomna svaren
blifvit obeaktade, tydligen emedan vederbörande författare éj
haft tillgång till dem, (Jfr t ex. K. Henning: Johan Conrad
Dippels vistelse i Sverige samt Dippelianismen i Stockholm
1727 — 1741. Upsala 1881 s. 112 AF.). De hafva emellertid i
original af mig påträffats bland »religionsmål» i Uppsala dom-
kapitels arkiv och visa sig vara af icke ringa intresse. Prosten
C. J. LOHHAN i Tierp har samlat och insändt de flesta af dem,
>på thet Venerandum Consistorium theras innehåld sit egit
högtuplysta bepröfvande måtte kunna underställa». Delvis äro
de insända skrifterna ganska försiktigt affattade, men prosten
meddelar i sin skrif velse af den 20 mars 1734: »Emellan fyra
ögon är mig än af en, än af en annan åtskilliga om thenna
Molin berättat, som röjer hans til Fanatisismum, Quaekerismum
och Dipellianska irrsatzema starkt begifne sinne samt hans
både oförtruten- och oförskämdhet i theras uthspridande wid
alla tilfällen; men [man] kan, i brist af behöriga witnen thertil,
doch intet komma widare thermed.» Värderikast af de in-
komna svaren äro otvifvelaktigt kyrkoherdarne And. Wester-
MANS i Gefle, C. Lemoine’s i Söderfors och S. Westbeck’s
i Öster Löfeta. Den sistnämndes skrifvelse är för öfrigt den
för den anklagade studenten ojämförligft fördelaktigaste af alla.
Man torde icke utan rörelse kunna läsa hans frimodiga, och
dock så ödmjuka och tilltalande redogörelse. Af den först-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
