Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meddelanden och aktstycken - H. Lundström. Ett officiellt utlåtande om svenska kyrkans s. k. successio apostolica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN 267
Svaret år utan ringaste • tvekan ja. På kanoniskt vis
vigdes han i Rom den i maj 1524. De historiska bevisen för
detta faktum finnas angifna dels i d:r A. NlCHOLSON’S arbeten
Apostolical Succession in the church of Sweden London
1880—87, dels i professor H. HjÄRNES skriftvexUng med den
romerska prästen A. Bernhard i Theol. Tidskrift 1883—84.
Ett ytterligare bevis lärer d:r K. H. KARLSSON hafva funnit
vid sina för ej länge sedan éif slutade forskningar i Vatikan-
arkivet i Rom.
2. Har Botvid Sunesson, biskop i Strengnäs (1536),
blifvit på sedvanligt sätt invigd till biskop?
Af ven denna fråga måste jakande besvaras. D:r Nicholson
visar, att en parallell eger rum mellan bevisen för denne svenske
biskops vigning och de historiska stöden för invigningen af
den engelske biskopen Barlow, »the principal consecrator of
Archbishop Parker, through whom Apostolic Orders ore deri-
ved to the Church of England». Såsom Nicholson med all
rätt framhåller är dock den historiska bevisningen för Botvids
biskopsvigning vida starkare än för den motsvarande engdska.
3. Under konung Johan III:s tid sökte man från ro-
merskt håll göra gällande, att Sverige saknar rätta biskopar.
Betyder ej detta, att den svenska k}Tkan då saknade continua
successio iradiia per ordinationem eptscopalemf Förvisso icke!
Det romerska inkastet grundade sig därpå, att de romerska
ritualen och ceremoniellen icke blifvit följda vid biskopsvig-
ningarne. Däremot uttalades hvarken af påfvens representant,
kardinal Possevino, eller någon annan samtida ett enda ord
af tvifvel om de svenske biskoparnes legitima succession och
konsekvation i och för sig. (Jfr A. Theiners på tyska och
franska tillgängliga arbete om Sveriges ställning till den hel.
stolen liksom litteraturen om den liturgiska rörelsen i Sverige,
passim),
4. I sitt arbete »Svenska kyrkans historia efter reforma-
tionen» har C. A. CORNELIUS yttrat tvifvel, huruvida ärke-
biskop Olaus Martini (i 60 i — 1609) någonsin blifvit invigd
till sitt ämbete. Han säger t. o. m. (anf. arb. I, 130), att
»starka skäl ala för den meningen, att Olaus aldrig blifvit
ordinerad», d, v. s. aldrig erhållit vigning till biskop.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
