- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Sjunde årgången, 1906 /
293

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Grützmacher, Georg. Hieronymus, eine biographische Studie zur alten Kirchengeschichte. B I, II. Anm. af Hj. Holmquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR 293
röfvade den lusten att genom egen källforskning tränga pro-
blemen in på lifvet. Augustinus förhöll sig ännu kritisk gent
emot arbetet, men snart var det föremål för hela kyrkans
högsta beundran. — Skriftställarkatalogen är så slarfvigt
afskrifven efter Eusebius, att man delvis knappast kan förstå
den utan att lägga Eusebius bredvid. En saklig förtjänst har den
dock, i det den bredvid de grekiska kyrkofäderna, som Euse-
bius enbart tar hänsyn till, äfven skipar rättvisa åt de latinska.
Hieronymus’ mellanställning mellan orienten och västern bär
här god frukt. Där Eusebius slutar, måste Hieronymus mera
själfständigt taga vid; här framträder småaktigheten och de
subjektiva omdömena skarpare, liksom hans fåfänga. Riva-
lerna 1 anseende, Ambrosius, Chrysostomus och BasiUus affärdas
med tadel, Augustinus och Rufinus nämnas ej alls, hvaremot
han sist med stor utförlighet berömmande behandlar sig själf,
under den pretentiösa tillämpningen på sig af Paulus’ ord: jag
är den ringéiste bland kristna. Denna senare dels värde ligger
i de talrika biografiska och litterära notiser, för hvilka Hiero-
nymus är den enda källan. — Intressant är ock att observera,
hurusom Eusebius i sin kyrkohistoria blott sparsamt nämner
grafplatserna för de heliga männen, under det att Hieronymus
i sin bearbetning ger de noggrannast möjliga upplysningar.
På nägra årtionden hade relik-kulten inom kristendomen tagit
en förfärande tillväxt.
I samma mån som Hieronymus* rykte växte, blef det för
honom allt svårare att vistas i Betlehems undangömdhet. Till
Rom drog honom ärelystnaden, trots det bemötande han där
en gång rönt. Första tillfället att återknyta förbindelserna gaf
honom Jovinianus’ framträdande (efter 385). Denna intressanta
man synes riktigast karaktiseras som en representant för det
gamla, före munkväsendet rådande asketlifvet, och hans upp-
trädande var ett uttryck för kampen mellan det gamla och
det nya på detta område. Jovinian hade stor framgång med sin
agitation i Rom. Munkväsendets vänner anmodade den lärde
Hieronymus att försvara deras sak. Uppgiften var i högsta
grad angenäm, och Hieronymus nedlade ovanligt mycket arbete
på sin raotskrift mot Jovinian; men han nedlade ock så mycken
lidelse, att när skriften kom till Rom, vännerna ryggade till-
baka för pamflettens hänsynslösa bakdanteri och hastigt inköpte


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:02:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1906/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free