Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Immich, Max. Papst Innocens XI, 1676—1689. Beiträge zur Geschichte seiner Politik und zur Charakteristik seiner Persönlichkeit Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAN8CNIN0AR OCH AVMiLKINOAR Zgj
som en stor religiös och kyrklig uppgift midt i det senare
i6oo-talets rent politiska intrigspel visar äfven den medeltida
påfiiga prägeln öfver hans karaktär. Och det är denna kors-
tågstanke, som utgör medelpunkten i hans handlande, som
förklarar hans ställning i tidens politiska och kyrkliga bryt-
ningar. Genom legater och bref arbetade han outtröttligt på
att ena västerlandets furstar till kamp mot Porten; förbundet
mellan Johan Sobiesky och kejsar Leopold var till största delen
hans verk; han skaffade ock de bägge herskarne nödiga
penningmedel. Utan Innocenz XI:s hjådp hade Wiens befrielse
i den största nödens tid knappast varit möjlig. Men därför
blef ock den 12 sept. 1683 en af påfvedömets största triumfer^
dä den osmanska stormaktens kraftiga tillväxt definitivt af-
höggs och Europas kultur befriades från en under århundraden
tyngande fara. Därvid kom påfven äfven kraftigt alt med-
verka till upprättandet af det moderna Österrikisk-Ungerska
riket och att sålunda ingripa i det Europeiska statsväsendets
utveckling.
Efter den lysande segern öfver turkarne utanför Wiens
murar var det Innocenz’ outtröttliga sträfvan att söka hålla
furstama kvar i det heliga kriget. Men liksom före Wien-
slaget så sökte Ludvig XIV efter detsamma än ifrigare korsa
påfvens planer; för honom gällde det att hålla turkarne krigs-
lystna och kraftiga för att själf kunna ostörd bedrifva sitt
rofferiarbete utefter Tysklands västra gräns. Denna hållning
framkallade mer än de gallikanska kyrkofrågorna påfvens ovilja
mot Frankrike. En gång syntes trots allt påfvens sträfvandcn
att ena Europas furstar mot turkarne nära att lyckas. Då
kom ett oväntadt hinder. Med glädje hade den munkartade
påfven helsat Ludvig XIV:s omvändelseifver gent emot Frank-
rikes protestanter; men i det politiskt kritiska ögonblicket slog
Ludvigs själfherskarlust öfver i det Nantesiska ediktets upphäf-
vande 1685. Intet var farligare för furstarnes enighet än
religfionskontroverser; påfven sökte med all makt hindra ett
allmänt religionskrig, som alldeles skulle förstöra hans stora
lifismål. Så kom det sig, att han nödgades till synes uppträda
mot ediktets upphäfvande och för tolerans; så har den oriktiga
uppfattningen trängt igenom, att han af hat mot Ludvig svikit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
