Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Kluge, Otto. Die Idée des Priestertums in Israel-Juda und in Urchristentum. Ene religionsgeschichtlicher und biblisch-theologischer Vergleich. Anm. af J. Walles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORANSKNINOAB OCH ANMÄLNINGAR 3OI
för att upphäfva motsatsförhållandet dem emellan; han förbinder
dem blott formelt med hvarandra genom konjunktionen »dock».
Sid. 4 AF. talar författaren om det allmänna prästadömet
hos israeliterna. I förmosaisk tid var det gudstjänstliga hand-
landet icke en företrädesrätt för ett prästerligt stånd utan en
gemensam rätt för alla israeliter. I den mosaiska tiden rätt-
färdigade man detta naturliga anspråk hos alla israeliter genom
läran om Israels folks utväljande till förbundsfolk. Enligt 2
Mos. 19: 4 ff. har under mosaisk tid hela folket förklarats vara
ett konungarike af präster. Denna lära .om det allmänna
prästadömet utöfvades också länge efter Moses tid. Hur kunde
nu Israel komma till idéen om ett allmänt prästadöme? För-
fattaren svarar: »Lika allmän som läran om syndigheten är,
lika allmän är också önskan att rena sig från skuldkänslan till
lugnande af det egna samvetet». Alla kände sig som synda-
trälar, alla ville träda inför Gud och genom honom blifva frie
från sin synd». Förut har förf. ur samma känsla förklarat det
prästerliga ståndet och funnit det karaktäristiska för detsamma
vara att det skilde sig från folket och var medlare mellan
detta och Gud. Huru han närmare tänkt sig att utifrån den
gemensamma orsaken, skuldkänslan, kommit såväl ett präste-
stånd som ett allmänt prästadöme, däraf får läsaren ingen
utredning.
Sedan författaren sålunda talat om det allmänna prästa-
dömet under patriarktiden och den mosaiska tiden, öfverraskas
man, sid. 6, af påståendet, att Moses »på grund af sin pro-
fetiska, folkgrundande maktfullkomlighet med anledning af
folkets afguderi med den gyllene kalfven skapat ett prästerligt
stånd i den stam han själf tillhörde, stammen Levi». Då för-
fattaren förut sagt icke blott att det allmänna prästadömet
häfdats vid lagstiftningsberget enligt 2 Mos. 19: 4 ff., utan ock
att man långa tider efter Moses praktiserade läran om ett
sådant prästadöme, i det att hvarje israelit iritt fått offra utan
dUhjälp af präster, så står man undrande inför detta plötsliga,
tvärsäkra påstående, men författaren har icke känt behof att
förmedla sådana motsatser. Tvärtom kastar han sig å samma
sida (6) åter in i en motsatt tankegång, då han säger: »I fråga
om prästernas härstamning har Wellhausen uttalat sista ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
