Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - Holm, Rurik. Joannes Elai Terserus. Biografisk studie. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3IO GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
intresse genom öfversikten öfver Sveriges öden. Som exempel
härpå anföres en ny intressant notis om Baazius’ kamp för
Gustaf Adolfs generalkonsistorium på 1620-talet.
Samtidigt med den vetenskapliga verksamheten gick ett
nitiskt arbete med de akademiska förvaltnings- och organisa-
tionsfrågornas handläggning. Holm egnar äfven detta arbete
en detaljrik undersökning (s. 224 — 268), som ger en god blick
in i det akademiska lifvet vid århundradets midt. Ehuru
naturligen äfven däri meddelanden af kyrkohistoriskt värde
finnas, eger det dock ur vår synpunkt större intresse att följa
Terserus på hans utomordentligt viktiga arbete vid 1650-års
riksdag. — På botten af 1600-talets ståndsstrider låg förhål-
landet mellan adel och allmoge. Kampen mot den aristokra-
tiska förmyndarregeringen hade hållit de tre ofrälse stånden
samman. Men prästerskapet, som ledde oppositionen, dolde
redan inom sig en motsats mellan det högre och lägre prä-
sterskapet, mellan hierarkisk och nationell uppfattning af kyr-
kan, som redan under 1620-talet ett ögonblick blottats; och
när förmyndarregeringen var slut, framträdde denna söndring
ohöljd. Det biskopliga partiet närmade sig adeln; dess ledare
var nu den fordne kämpen för Gustaf x\dolfs nationella kyrko-
tanke, Johannes Matthise och de Rudbcckius’ka idéernas store
arftagare O. Laurelius. Däremot kom Terserus på grund at
sin läggning och hela sin utveckling att blifva det lägre,
-menige» prästerskapets ledare och talman; och som sådan
kom han att jämte borgarståndets talman Nils Nilsson blifva
själen i den för hela Sveriges framtida välfärd viktiga sträfvan
att föra fram frågan om reduktion af adelns gods, hvarigenoin
1650-års riksdag blifvit en viktig märkesten i det svenska
samhällets utveckling. Ty om de tre ståndens kraf på reduk-
tionen nu än stannade vid en petition, så kunde frågan ej
mera dö; och den oväntade själfständighet och klokhet, hvar-
mcd stånden under ledning af Terserus m. fl. häfdat sin ställ-
ning i riksdagen, var af framtidsdiger betydelse. Naturligen
ådrog sig T. genom sitt djärfva, vid ett tillfälle i prästeståndet
gent emot de adelsvänliga biskoparne hänsynslösa, handlings-
sätt högadelns ovilja lika väl som biskoparnes; hämdens dag
skulle komma. Man sökte t. o. m. genast indraga honom i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
