Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2l8 AUGUST HALLENBERG
visas ur riket. Dock skulle den bannsatte hafva rätt att vädja
till konungen och riksrådet. Följden af denna omständlighet
och i synnerhet af den sista bestämmelsen, att saken i sista
instans blef en process mellan prästen och den bannlyste, blef
den, att hela denna lag i verkligheten icke kom att praktiseras. ^
I fråga om osämja i äktenskap var prästerskapet i Bleking
i ovisshet, huru därmed skulle förfaras. Äktenskapslagstiftningen
ansåg ståndet ofullständig. Den hade visserligen ordnats genom
1582 års stadga,^ men bland anledningar till skilsmässa stod
där icke upptaget något om oenighet mellan äkta makar; det
var emellertid just sådana fall, som föranledde prästemas oviss-
het. I kyrkotuktsstadgan af år 1629 var visserligen »ond
forligelse imellem Ectefolck, som wchristelig uden billige Aar-
sager sig imod huer andre forholde», upptagen bland de för-
seelser, hvilka skulle beifras enligt nämnda förordning,^ men
som icke minst i detta stycket var olämplig att tillämpa. Äf-
ven i Sverige var äktenskapslagstiftningen i detta fall obe-
stämd. 1571 års kyrkolag upptog lika litet som den danska
stadgan oenighet i äktenskap som en giltig grund till skilsmässa.
1 6 1 9 års kyrkolagförslag upptog dock denna sak, och enligt detta
förslag skulle oeniga äkta makar förmanas af prästen, och om
detta ej hjälpte, undervisas af domkapitlet, dömas till fängelse
och skilsmässa till säng och säte.* Huruvida detta tillvägagångs-
sätt kom att tillämpas under den följande tiden är mig obekant,
men i 1686 års kyrkolag inkom en liknande bestämmelse.^ Det
var just en sådan, prästerna i Bleking önskade för de skånska
landskapen, om ^divorsia skulle ske quo ad tempus eller in perpe-
tuum temporis». Biskop Winstrup hade visserligen i sina kyrk-
liga ordningar för stiftet föreslagit, att i dylika fall kunde de äkta
makarna tillåtas vara skilda en viss tid, om de själfva samtyckte
därtill, men detta betraktade han som ett blott råd och ej som en
uttrycklig befallning. ^ Kommissionen af gaf emellertid med anled-
* Helveg, Den danske Kirkes Historie efier Reform. I, 356.
’ RoRDAM, II, 339.
* Ibm, III, 146.
* Anjou, a. a. 338.
* 1686 års kyrkolag, kap. XVI, § XI.
^ Ahnfflt, Några kyrkliga stadgar och ordningar från I7:de århundradet,
Kirkehist. Sami., 5 R, I, 218.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
