Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - August Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNES KYRKLIGA INFÖRLIFVANDB MED SVERIGE 2 ig
ning af prästerskapets framställning den resolutionen, att alla
äktenskapsmål hörde under domkapitlet, där prästerskapet skulle
angifva alla »exorbitantier» i detta hänseende.^ Det var präs-
tens plikt att förmana dem, som lefde i osämja i äktenskap.
Och så tillade kommissionen, att om detta ej hjälpte, skulle
de skyldiga dömas till skilsmässa »per menses et annum och så
consequenter, som man märker beskaflfenheten af saken».
För afhjälpande af dessa olika missförhållanden begärde
prästerskapet »brachii secularis adsistence». Detta åskådnings-
sätt, att upprätthållande af kyrkotukten tillkom den världsliga
makten, banade sig väg såväl i Danmark som i Sverige. Detta
visar sig, hvad det förra landet beträffar, i 1629 års kyrko-
tuktsförordning, i hvilken den borgerliga myndigheten ålades att
vid bannlysningen stödja prålsten och verkställa det högsta
straffet, som lagen stadgade. Så var, som bekant, förhållan-
det äfven i Sverige, och kommissionen förklarade också, att det
världsliga och andliga ståndet borde hjälpas åt för upprätthål-
lande af god kyrkotukt. Knut Hahn uttalade samma mening
öfver ett årtionde senare, att »Brachii Secularis handräckningh
böör wahra Gudfruchtighetenes protection». * Genom 1686 års
kyrkolag togs steget fullt ut, då det bestämdes, att all kyrko-
plikt skulle ådömas af världslig domstol. ^
Befolkningens slappa religiösa intresse visar sig äfven af
prästerskapets i Medelstads härad klagan öfver allmogens lik-
giltighet att begagna sig af den undervisning, som erbjöds
genom de så kallade socknedegnerna. Dansk lag inskärpte
visserligen vikten af denna undervisning; voro barnen försum-
liga, skulle de straffas af prästen och föräldrarna förmanas att
icke hålla barnen därifrån. * Barnen fingo ej begå nattvarden,
förrän de tillgodogjort sig denna undervisning; det var näm-
ligen kristendomens hufvudgrunder, som i densamma meddela-
des. Dessa bestämmelser hade inskärpts särskildt för Lunds stift
> K. Pr. Vio 1669.
’ SaraliDgar till Skånes historia, 187 1, s. 131.
■ CoRNELlus, Svenska k3rrkans hist. efter reform. I, 247.
* 1629 års förordning. Rordam, III, 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
