Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 H. LUNDSTRÖM
förvärf från Westerås stift. Den uppseendeväckande predikan,
som Westbeck höll inför sina förmän i Westerås domkyrka
den 31 juli 1726, som var den 8:de söndagen efter trefaldighet,
är nämligen sådan, att äfs^en det mest toleranta domkapitel
måste hafva frågat sig, om ej den unge predikanten borde
erhålla en admonition att icke så »uthäfva sina passioner» från
predikstolen. Frimodighet är en god sak hos en predikant,
men den måste vara förenad med verklig ödmjukhet och stark
själftukt. Det finnes ett nit, som ej är rent. Folklighet hos
en ung predikant är ju också prisvärd, men den får ej slå
öfver i drastisk grofkomighet.
Ämnet för denna predikan var de falska profeters art
och egenskap samt deras frukt Till följd af sin ur mer än en
synpunkt märkliga beskaflFenhet, må denna hittills veterligen
otryckta predikan såsom bilaga i sin helhet meddelas ^ Det
är af ganska stort intresse att med ordalydelsen i detta alster
af Westbecks homiletiska konst jämföra ett af några åhörare
i Westerås den 16 augusti 1726 utfärdadt intyg om samma
predikan *.
Intygsgifvarne säga inledningsvis, att, ehuru de hata all
split och oenighet, hvartill ifrågavarande predikan syntes gifva
anledning, de likväl icke velat undandraga sig att lämna en
samvetsgrann redogörelse för samma predikan, sådan som de
nu efteråt (d. v. s. 17 dagar senare) erinrade sig densamma
»vara af Magister Westbeck verkeligen utsagd».
Predikans gång och innehåll voro följande. Sedan predi-
kanten efter Frälsarens ord i Johannes io:de kap.: den som
ingår genom dörren till fårahuset, han är herden, visat hvil-
ken och hurudan ingång rätta lärare böra hafva till herde-
ämbetet, företog han sig att utmärka dessa tiders fyrahanda
slags dö.i.ir, genom hvilka lärare komma till herdaämbetet,
nämligen:
»Den första dörren var en konungs, hög herres eller för-
samlings vokation, och den dörren duger intet, sade han, ty
han släpper in allt för många ulfvar och vargar bland hjorden.
Den andra dörren iir mutor och skänker, och den dörren
» Se Bil. s.
’ Intyget i orig. i riksarkivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
