- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Åttonde årgången, 1907 /
246

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

246 H. LUNDSTRÖM

ett annat uppå efter sin nådiga vilja. Det år min tröst här
vid at så visst, som jag vid min hitkomst utan någons Eder
gensago kunde säga : Herre Du ha/ver dragit mig och jag
ha/ver mig draga lätet, så visst kan jag ock nu trygga mic[
vid samma ord: Herre, Du ha/ver ock nu dragit mig. Jag
är viss därpå, att ingen själ hvarken nu eller den dagen, då
alla lönliga konster och skalkstycken skola fram i dagsljuset,
skall kunna säga, det jag med mun, fot eller med penna gifvet
någrom anledning att tänka på mig vid denna kallelsen.
Herren vare evinnerlig lof och ära, som bevarat mitt samvete
obesmittadt i denna sak, som angår själar». Skulle någon i
de anförda orden finna en bismak af själfberöm, så bör å
andra sidan icke förtigas, att Westbeck i starka ordalag be-
klagar sin »försummelse och tröghet vid den rätta själaskötslen
af åhörarena». Han säger sig »med invärtes tärande sorg allt
för ofta véu-it allramest missnöjd» med sig sjållf, med sin »trög-
het, kallsinnighet och ofullkomlighet» i sitt ämbete just då, när
många som allra mest rosat hans arbete, ty han hade känt,
hur mycket, som fattats o. s. v. »Visst är det, att vi åu-o så
få präster och fåren så många uti Stockholms församlingar,
så att vi knappt hinna räkna dem, [än] mindre känna dem
alla.» Men så är »ett ock visst, att vi ofta intet med den flit
sköta dem, såsom får med Guds Sons blod löste och köpte,
och altså intet bruke fullt allvare i saken att rycka dem såsom
en brand utur eldenom och ett lamb utur ulfvens käftar och
strupa med sådan ifver, som vi skulle rycka vårt barn utur
vådeiden».
Denna afskedspredikans ämne på grundvalen af Joh. 16:
16 var så formuleradt: i^Huru vi skola bära oss åt, om vi med
vår frälsare Jesus rätteligen och verkeligen skola gå till Faderm.
Lika litet som för pietisterna i allmänhet ligger Westbecks
styrka som predikant i predikoämnets uddiga eller antitetiska
formande. Däremot äro många enskilda uttryck i hög grad in-
trycksfuUt affattade, såsom då han i nyssnämnda predikan
säger: »Skall du med din Jesus rätt gå till Fadern, så måste du
intet pruta och träta emot att gå, hvart din goda och gamla
Fader dig skickar och sänder. Så gjorde och gick din Jesus:
Fader, icke som jag vill, utan som du vilL*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:02:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1907/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free