Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Lundström. Anteckningar om en märklig folkpredikant och »vetenskapsman» från Linnés dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SN MÄRKLIG FOLEPREDTKANT M. M. FRÅN LINNÉS DA0AR 25 1
— känna Guds vänner och se Gud, såsom han är, i en spegel.
I spegelen är brudgummens bild, men intet själfva person.
Bruden kan väl en stund fägna sig däri öfver hans bild och
porträtt, men hennes hela hjärta står på brudgummen själf.
Hon ser bilder i spegeln, men ropar: Ack, när skall jag där-
till komma, alt Jag mätte se dilt ansikte? Ps. 42: 3. Hon är
intet nöjd med spegelansiktet. Hon vill ändteligen hafva själfva
Guda-ansiktet. Dukadt bord i spegel ser väl ut och [för-]nöjer
ög^at, men aldrig magen. Denna spegel är:
1. Hela naturen och allt det, som skapadt är. Rom.
i: 19, 20.
2. Hela den Heliga skrift...»
Till text för denna predikan låg ps. 17 v. 15, och ämnet
blef ^Guds ansiktes sälla äskädandei*. Predikan indelades i
två hufvudaf delningar: åskådandet i) i tiden 2) i evigheten.
Äfven under detta ämnets afhandlande lämnar Westbeck
prof på, hvad jag skulle tro vara kanske den starkaste sidan
af hans predikokonst nämligen ett ofta träffsäkert val af folkliga
bilder. Den himmelska härligheten beskrifves sålunda: >Till
exempel: ett litet bondebarn, som bor långt upp i skogen och
intet varit utom knuten eller hört annan musik, än huru får
bräka och oxar böla, aldrig sett mera ståt än en passlig
vadmalströja, som fadern kastar på sig, då han skall gå till
kyrka, intet sett mer eqiUpage än oket och selan, som bonden
hänger på sin oxe, intet sett mera gull och ädla stenar än
kattgull, som fattigt folk och barn pläga hofvera med och
skryta. Så litet som en sådan bondegosse kan af andras be*
rättelse beskrifva eller så litet du kan för honom med ord så
tydeligit göra, att han skall kunna fatta och begripa det oge-
mena ståt, prakt, musik, equipage och dyrbare grannlåt, sona
är i konunga-hofvet; så litet och än tusende gånger mindre
kan jag säga för dig brudens osägeliga härlighet, triumf och
eviga glädje. Si, så måste jag tala och slå omkring, tala hvad
jag kan, då jag för sakens öfversvinneliga höjd ej tala kan,
det jag ville och borde.» — Då predikanten längre fram vill
belysa tanken, att ju längre de saliga få vara med Herren,
desto mer lära de känna honom och desto högre och djupare
växer saligheten, sker det på följande sätt. *Då vi här umgås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
