Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar - H. Leclercq. L'Espagne Chrétienne. Paris 1906. Anm. af Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 2 GRANSKNINGAR OCH ANMALNINQAK
Andra kapitlet bär namn efter de två mest betydande
spanjorerna under 4:de årh.: Hosius af Cordova och Prudentius.
Kring biskop Hosius samlar sig Spaniens kyrkliga historia
under ett hälft århundrade. I Leclercqs framställning tiller-
kännes denne märklige man åtminstone delvis den betydelse,
som han med all sannolikhet egt för kyrkans historia, men
som bortskymts af de högröstade stridskämparne i det 4:de
århundradets stora dogmatiska kamp.
Hosius var född omkr. 256 och blef biskop omkr. 295.
Under den diokletianska förföljelsen blef han konfessor och
bar sedan alltjämt på sin kropp spåren af tortyrredskapen. Så
stålsattes hans karaktär. Hela hans personlighet synes för
öfrigt ha varit ett uttryck för den säregna spanska religiosi-
teten: orubblig trohet mot den som ortodox öfvertagna läran,
föga sinne för filosofiska distinktioner och litterära strider men
dess mera benägenhet för kraftigt handlande, besjäladt af fana-
tiskt hat mot alla former af kätteri. Till och med Atanasius
talar om hans brinnande hat mot häresi. Anmälcuren har vid
studiet af Hosius* lif ej kunnat undgå att, mutatis mutandis.
märka likheten med Inigo Loyola, den spanska kristendomens
mest fullödiga uttryck. — Sannolikt bidrog Hosius’ handlings-
kraftiga personlighet att föra honom i beröring med Kons-
tantin och skaffa honom inflytande hos denne, när kejsaren spann
sina djärfvaste planer. Så var Hosius ock närvarande vid det
vågsamma fälttåget öf ver alperna år 311; och Leclercq anser
sig, väl med rätt, ha skäl för antagandet, att Konstantins om-
vändelse till kristendomen skett omedelbart genom Hosius*
påskyndan. Från 313 finna vi honom och som Konstantins
närmaste rådgifvare i kyrkliga angelägenheter; ock hans be-
tydelse har här sträckt sig vida. Inför de två stora inre
problemen i kyrkan: donatismen och arianismen, stod kejsaren
i början tvekande. Men Hosius ledde konsekvent och hän-
synslöst hans handlande mot ett mål: alla kätteriers under-
tryckande. Närmast gällde frågan donatismen, hvars yttre
framträdande för öfrigt tOl en del berodde af en intrigant
spanjorskas, Lucillas, åtgöranden. De kraftåtgärder, som Kon-
stantin vidtog, ansågos af donatisterna själfva hafva Hosius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
