Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schartau — ett hundrafemtioårsminne af P. Rydholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK 8CHABTAU VU
examen, hvarvid vederfors honom den motgången, att det
betyg, som från Kalmar meddelades domkapitlet i Lund, var
lågre än det han ansåg sig verkligen haf va fått sig tiUerkändt.
Måhända ville domkapitlet i Kalmar därmed visa de höglärda
fäderna i Lund, att det icke gick så lätt att få höga betyg i
en mindre höglärd stad Under den tid Schartau förskaffade
sig inkomster som informator, hade han äfven anställning i
Göteborg eller dess omedelbara närhet. Åtminstone år 1777
var han anställd »på Göteborgsorten». Redan från den tiden
hade han således bekantskap där ocb fick det ännu mer
sedan.
Man finner af åtskilliga omständigheter, att barnakristen-
domen hos Schartau aldrig helt öfvergick till . världsväsende
och grofvare syndatiänst. Han beskrifver själf sitt oomvända
tillstånd med orden »sminkade synder och finare världs-
väsende». Hans omvändelse inföll år 1778. Året förut hade
Guds Ande sökt honom men till genombrott kom det nämnda
år, då han efter ett vårdslöst skriftermålstal af en dålig präst
fick nåd att kunna fullt bekänna sina synder och med tro
kunna taga emot aflösningen. Efter den dagen stod han hela
sin återstående lefnad fast i nåden. Då Schartau blef präst,
var han således redan och hade öfver 2 år varit en omvänd
och benådad kristen, däri olik somliga andra högt benådade
män såsom t ex. Sellergren.
Lika litet som någon annan står Schartau som en en-
staka företeelse. Om vi skola rätt förstå och bedöma honom,
måste vi stäUa honom i belysning af de tidsförhållanden, i
hvilka han lefde och verkade, och framförallt i förhållande till
de andliga strömningar, som på hans tid gjorde sig gällande.
Vi hafva då först att nämna, den gamla ortodoxien från
1600-talet, som mera officiellt gällde som renlärighet. Man
må icke förneka, att bland de präster, som stodo eller ansågo
sig stå där, funnos många, som i trohet verkade sin Herres
verk. Men det var dock nog så, att hvad pietistema i
Tyskland förebrådde de ortodoxe, att deras kristendom bestod
i renlärighet utan ett verkligt personligt troslif, det kunde
man med skäl förebrå många af denna tidens rättrogna äfven
i vårt land. Där ett rikare andligt lif och ett större nit för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
