Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schartau — ett hundrafemtioårsminne af P. Rydholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIK SCHARTAU XV
visserligen mångahanda känslor, men han tillmäter dem icke
någon befordrande verkan till omvändelsens framgång, utan de
äro symptom, som verkligheten och erfarenheten visat honom
som oundvikliga. De skulle helt visst utan skada kunna und-
varas och de bevisa ingenting, de Ijufliga känslorna bevisa
ingen benådning, och sorg och förskräckelse bevisa ingen för-
kastelse.
Frånvaron i hans predikningar af allt, som skulle vara
egnadt att uppröra känslor, har ådragit honom beskyllningen
att vara torr. I detta afseende är han kanske torr, men han
är det icke i något annat afseende, utan tvärtom.
Schartaus motsättning mot herrnhutismen med dess korta
och lätta omvändelselära torde vara det som mer än något
annat utöfvat inflytande på utbildningen af hans lära om
nådens ordning, ehuru visserligen äfven andra faktorer in-
verkat, såsom delvis redan blifvit antydt. Vi vilja därför här
i ett sammanhang göra en kortfattad framställning däraf, hvil-
ket är så mycket nödvändigare, som denna del af läran hos
honom har en så öfverväldigande öfvervikt, att den som icke
känner det viktigaste däraf, han känner icke Schartau.
Sin egen omvändelse beskrifver han (i det» 5:te brefvet)
mycket enkelt. Efter sitt brytande med herrnhutismen upp-
tog han ungefär den hos pietismen vanliga beskrifningen.
Sedan finna vi en fortgående utveckling. Och vi vilja här
blott fästa oss vid den mera utvecklade framställningen, hvil-
ken är den, som gått i arf till hans efterföljare och lärjungar.
Han ansluter sig till ordalagen i lilla katekesen, och nåde-
verkningarna äro sålunda a) kallelse, b) upplysning, c) nya
födelsen (»hvilken jämte rättfärdiggörelsen innefattas i uttrycket
helgat mig i en rätt tro»), d) behåUelsen.
Hvad först kallelsen angår, så har den hos Schsu-tau en
alldeles särskild ställning. Väl hade man förut talat om kal-
lelse, men på helt annat sätt. Hos Schartau är kallelsen den
första Guds Andes nådeverkan och har till ändamål och ver-
kan att förmå människan att bruka Guds ord. Den har två
steg, på det första kommer hon att höra Guds ord, på det
senare att läsa Guds ord Detta sker på det sättet, att där
utgår en Ijuflig kraft af evangelium, som rör människans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
