Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Henrik Schartau — ett hundrafemtioårsminne af P. Rydholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XX P. RTDHOLM
framför allt består, så kunna vi säga, att det är det stora
allvaret i den kristendom, han förkunnade. Här duga inga
underhandlingar med köttet och den egna viljan, inga jämk-
ningar på Guds ord efter tidsandan, intet öfverhöljande och’
förtigande utan allt skall skoningslöst fram i dagen. Här
duger ej att själf förlåta sig sina sjmder. Här duga inga sub-
jektiva tycken och känslor. Är omvändelsevägen omständlig
och besvärlig, så beror det på, att det är så mycket, som
måste undan och uppryckas med rötterna. Och det får ske
med allvar, ty det gäller lif och död. Det är detta djupa all-
var, som mer än något annat kännetecknar den Schartauska
kristendomen. Och det har visat sig, att har en människa
blifvit en sann kristen efter Schartaus vägledning, så har hon
också blifvit det och förblifvit det.
Man kan måhända icke utan framgång kritisera åtskilligt
af både form och innehåll hos Schartau, hans exeges, hans
dogmatiska bestämmelser och hans form och praxis. Han var
icke ofelbar. Men det man på det sättet möjligen kan taga
bort är obetydligheter och utanverk. Äfven därefter står hans
betydelse oförminskad kvar.
Under Schartaus predikstol och vid hans kateder sutto
icke blott män och kvinnor af folket, där sutto åtskilliga af
universitetsstadens lärde och framstående män. Och dit sam-
lades många teologie studerande. Och när dessa sedan gingo
ut i stiften som präster, förde de med sig hvad de af Schartau
fått. Som de flesta af dessa tillhörde Lunds och Göte-
borgs stift, så blef det företrädesvis här och framför allt i
Göteborgs stift, som Schartaus inflytande blef och har för-
blifvit stort.
Man skulle kunna föreställa sig, att det Schartauska pre-
dikosättet med dess tunga innehållsdigra språk och dess sak-
nad af sådant, som tilltalar känslan, skulle förefalla försam-
lingarne torrt och hårdsmält. Men erfarenheten har visat
motsatsen. Just detta predikosätt och just denna katekisation
har såsom ingen annan samlat folket, och intet annat kan så
fylla kyrkorna som det. Under det att man i hela landet kla-
gar öfver, att kyrkorna stå tomma, så finns ingen anledning
till sådan klagan på västkusten. Där hvarest predikas efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
