Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - E. Rodhe. De svenska bibelsällskapens uppkomst (afslutn. fr. 7:de årg. s. 170)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 E. BODHE
vunnit ringa popularitet, isynnerhet bland de bredare lagren,
och åtskilliga anmärkningar riktats mot densamma, ådagedäg-
gande behofvet af ytterligare revision, hade man egentligen
intet annat val än att antingen uppskjuta bibeltryckningen,
tills en sådan revision hunnit verkställas, eller taga den gamla
öfversättningen oförändrad. Och härvidlag kunde det icke
vara någon tvekan, då man ju omöjligen kunde hysa så sang-
viniska förhoppningar som t. ’ex. ärkebiskop Lindblom, att ett
sådant öfverseende skulle kunna ske i en handvändning. Evan-
geliska sällskapet ansåg det som sin plikt att smida, medan
järnet var varmt. Det ansåg sig icke kunna »utan billigaste
samvetsförebråelse försitta och försumma ett genom Guds på-
tagliga, egna och märkvärdiga försorg beredt tillfälle att be-
fordra många tusen människosjälars eviga välfärd genom Guds
ord och salighetens kunskap, hvilken dock i vår bibel (sådan
vi den, lofvad vare Gud, äge) onekligen finnes icke blott nöd-
torftigt, utan öfverflödig^». ^
Ett utförligare försvar för det iakttagna tillvägagångs-
sättet i denna punkt ansågs likväl vara af behofvet påkalladt
Det skedde i ett tal, som kyrkoherden J. P. Häggman, sjålf
medlem af kommitén, höll vid sällskapets allmänna samman-
träde, då bibeln framlades färdig. Häggman framhöll,* att
den gamla bibelöfversättningens dels föregifna, dels verkliga
fel »ingalunda rubba salighetens grund och hämma icke Guds
ords underbara verkningar. Ty från kristendomens början och
intill denna dag har detta ord i allmänhet beständigt burit och
behållit samma kännemärken af gudomlig härkomst och kraft
oaktadt sina öfversättningsfeh. Guds ord hade bevisat sin kraft
genom alla tidehvarf. Häggman anför några exempel därpå
från gamla tidens kyrkohistoria och framhåller, att TertuUiani
ord i Apologeticus om kristendomens stora utbredning i det
romerska riket skrefs på en tid, då »i österländska k3rrkan
ganska felaktiga afskrifter och i den västerländska lika felaktiga
versioner af den heliga skrift voro nog allmänt gängse». Och
reformationen var ingen följd af en fullkomlig bibelöfversätt-
ning, utan bibelöfversättningarnas förbättrande har följt af
^ Tal i evangeliska sällskapet l8i2, s. 48.
’ Tal i ev. sällsk. 181 2, s. 48 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
