Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 2 AUGUST HALX.ENBEBO
Oelreichs förhoppningar kunde också vara grundade, då han
stod i stor gust hos änkedrottningen och på den tiden äfven
hos rikskanslern, M. G. de la Gardie. Hyltenius nämner också,
att det just var medan Oelreich var »in ferventi gratia»,
som hans nämnda syften framträdt.
Hvad åter Oelreichs anklagelser mot Winstrup beträffar,
gällde dessa icke blott biskopens förhållande till honom själf och
akademien utan äfven hans ämbetsförvaltning i allmänhet. An-
gående Winstrups förhållande till akademien beskylldes han för
att hafva stört freden vid denna, i det han behandlat acade-
mici »tamquam hostis academiae et tyrannus» och inom den
åstadkommit »factiones». Icke nog därmed, han anklagades
äfven för att vara »en så ogudlig och öfvergifven människa,
hos hvilken hvarken Guds eller konungens respekt plats finner»,
m. fl. särdeles graverande beskyllningar. * Öfver en del
af dessa anklagelser afgaf äfven det akademiska konsistoriet sitt
utlåtande. Dess ledamöter kunde emellertid icke styrka dem
utan frikände Winstrup från desamma utom i ett fall, i hvil-
ket de togo Oelreichs parti, nämligen i tvisten om de af Win-
strup examinerade studenternas inkallande till universitetet för
att undergå examen. Det var emellertid en af professorerna, J.
Schwartz, som förklarade Winstrup skj^dig till de förseelser,
för hvilka Oelreich beskyllde honom. Schwartz, som var en
stridslysten och lidelsefull natur, hade af olika skäl kommit i
delo med biskopen. Det viktigaste var kanske det. att bis-
kopen vägrat att installera honom i hans ämbete som t)’sk
pastor i Lund, hvartill han 1667 blifvit utnämnd, samt hindrat
honom att predika i domkyrkan så ofta han önskade. Så for-
drade han att få förrätta högmässogudstjänst på pingstdagen 1670;
men i en skrifvelse förständigades Schvvzirtz af kommissionen,
som ställde sig på biskopens sida, att låta den ordinarie kyrko-
herden. Hans Baden, förrätta predikan och gudstjänst den
dagen. 2 Biskopens förhållande kan försvaras ur den synpunkten,
att Schwartz tyska predikan icke var begriplig för flertalet,
som icke förstod detta språk, ehuru äfven i detta fall bisko-
pens beteende var ett utslag af hans själfrådighet.
’ Biosr. Lex. XXI, 15 ff.
’ WÄGNER, a. a., s. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
