Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKÅNES KYRKLIGA IKFÖRLIFYANDfi MED SVERIGE fOQ
gande ordnadt till belåtenhet för båda parterna, såväl för den,
som skulle betala, som för den, som skulle mottaga densamma.
Det hade sedan långt tillbaka åtskilliga gånger blifvit allmogen
inskärpt, att sädestionden skulle utgöras i kärfven, d. v. s. medan
den stod på åkern. ^ Därigenom var det lättare för mottagaren
att kontrollera, att han fullt fick ut sin rätt. Allmogen hade
emellertid visat benägenhet för att erlägga tionden i skäppan,
d. v. s. sedan säden blifvit aftröskad, och detta af det skälet,
att därigenom bonden fick större frihet att inbärga säden vid
lämplig tid och väderlek. I detta fall var det emellertid näs-
tan omöjligt att kontrollera, att tiondetagaren fick ut sin fulla
rätt, hvarför alltjämt i lagen den bestämmelsen vidhölls, att
tionde skulle utgöras i kärfven. Man sökte emellertid att få
sådana bestämmelser införda, att äfven allmogens intressen
tillgodosågos vid tiondens utgörande, och det bestämdes därför,
senast i 1643 års recess, att tionden skulle afsättas på åkern
men i tiondetagarens eller hans fullmäktiges närvaro.* Men
om tidig höst inföll eller tiondetagaren ej infann sig i rätt tid,
•hade bonden rätt att inbärga sin säd, utan att den blifvit räk-
nad. Äfven i det öfriga Sverige hade denna fråga om sättet
för tiondens erläggande stått på dagordningen åtminstone
öfver ett hälft århundrade, och det var först vid midten af
det ijide århundradet, som man där lyckades ena sig om
sådana bestämmelser, att bättre kontroll kunde genomföras,
utan att dock tiondegifvarens intressen alltför mycket träddes
för nära.*
Emellertid hade ännu vid denna tid allmogen på vissa
orter benägenhet att gifva tionde ifskäppan i ståQlet för i kärf-
ven. Detta var fallet i Medelstads härad i Bleking, således i
de trakter af stiftet, där det var tämligen svårt för prålsten
eller hans ombud att på grund af de stora afstånden efter-
komma recessens bestämmelse om tionderäkningen. Prästerna
i dessa bygder klagade emellertid öfver denna allmogens benä-
genhet och önskade, att om tionden gafs i skäppan den måtte
* R0RDAM, II, 510, 545, III, 44, 304.
’ R0RDAM, III, 304.
’ CoRNELins, a. a., 330.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
