Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Undersökningar och smärre afhandlingar - A. Hallenberg. Den skånska kommissionen 1669—1670 och de skånska landskapens kyrkliga förhållanden (afslutn. fr. 8:de årg. s. 228)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SkInES kyrkliga INFORLIFVANDE med SVERIGE j , c
mot denna bestämmelse var kallets förlust.^ Det kunde
synas ovisst, om detta förbud gällde äfven likpredikan och
icke blott själfva jordfästningen. Enligt ordinansen var näm-
ligen prästen icke förpliktigad att hälla någon särskild betrak-
telse vid liks jordande*, men att nämnda förbud ansågs af
prästerskapet själft gälla äfven likpredikan, framgår af den
begäran, ståndet framställde genom biskop Winstrup att få
lagstadgad rätt att taga betalning därför.^ Bruket att gifva
och taga betalning i sådant fall var emellertid allmänt och
gammalt i vissa, fast icke i alla delar af Skånelandskapen.
Det hände också någon gång, att klagomål framkommo till
landemötet för olagligt tagande af gåfvor vid begrafningar.
En präst i Hörby anklagades för denna sak vid 1 663 års lande-
möte, och detta var en af de anledningar, hvarför han af samma
synod blef afsatt från sitt ämbete.* I Halland var det icke
bruk att taga ersättning vid begrafningar; prästerskapet i
nämnda landskap begärde dock hos kommissionen att erhålla
rätt till någon tacknämlighet vid begrafningar, som fallet vore
på andra orter. ^
Allmogen i Skåne motsatte sig visserligen icke själfva
bruket att vid begrafningar gifva prästen en gåfva, men
ståndet ville hafva närmare bestämmelser därom utfärdade.
I dess framställning till kommissionen i denna sak heter det,
att »när någon dör och prästen ksistat jord på liket, vill
han intet tala ett ord till skötsmål för den döde, huru han lef-
vat, såvida man icke förut kommit öfverens med honom, huru
mycket han skall hafva».® Det var storleken af den ersätt-
ning, prästen vid dylika tillfällen skulle hafva, beroende på
olika förmögenhetsförhållanden, allmogen ville hafva fixerad;
^ Detta hade stadgats redan ’^/s ’59^, och förbudet förnyades ’Vg 1615
och i Kristian IV:s stora recess, kap. I, § 25, är 1643. Rordam, II, 496,
R0RDAM, in, 44 o. 293.
* Det heter härom i kyrkoordningen : »saa skal predicanten {om hand haffuer
stunder oc er heden derom) giere een formanig ail Sanct Pouel eller noget andet
sted y schrifften» etc. Rordam, I, 86.
" Winstrup till gen.-guv. ^s ’658.
* Hist. Tidskr. för Skånel., II, 6: 327.
* K. Pr. "/g 1670.
* K. Pr. ’7^ 1670.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
